Möten går

Möten för alla. Tillgängliga digitala möten handlar inte bara om fungerande teknik utan också om ordning och reda, med till exempel information i god tid, tydlig agenda och en mötesordning som alla håller sig till. Det här är de sju steg som möten går igenom i Boardeaser: Förberedelse: Användare 1 (A1) skapar mötet flera månader innan det ska äga rum och fyller i tid, plats och övriga fält. Längst ner på detta steg klickar A1 i “Skicka mötesinformation” och skickar till de andra som ska delta, dessa får då ett mail med en kalenderfil. Svenska Möten går mot sitt starkaste år någonsin. Under årets första sju månader ökade det bokade försäljningsvärdet med 18 procent, jämfört med samma period förra året. Medvinden beror på flera vunna offentliga upphandlingar och nya avtal inom den privata sektorn. En ökande medvetenhet om potentiella besparingar har lett till att allt fler organisationer och företag […] Vad är Folkhälsomyndighetens lösning på hur man ska kunna hantera nya utbrott av covid-19 i höst? I går så stod det klart att de inte tror på en bred samhällsspridning - utan att hösten snarare kommer domineras av lokala utbrott. Kommer detta förändra något i Sveriges strategi i kampen mot pandemin? Med oss har vi statsepidemiolog Anders Tegnell. Vill du hålla smidigare, mer effektiva möten? Vi vet hur svåra möten kan vara att annordna, men den här sidan kan ge dig lite hjälp på vägen! Luta dig tillbaka medan vi går igenom våra bästa sorts möten, tips på hur man håller dem, och vilka mötesverktyg du borde använda! På många arbetsplatser går så mycket som 30 procent av tiden åt till möten. För chefer är det ofta ännu mer. Möten är nödvändiga för att föra diskussioner, ta tillvara idéer och fatta beslut. Men det är inte ovanligt att tycka att mötena inte tillför så mycket utan mest stjäl tid. Man går på möten och gör som man ”alltid har gjort” – många arbetsplatser har fastnat i konventionalitet och mötesritualism. Men det ökade distansarbetet till följd av coronapandemin kan ge en välkommen omskakningseffekt, skriver professor Mats Alvesson. Att leda digitala möten Under del 2 går vi igenom hur du kan förbereda och genomföra dessa digitala möten så att de blir inkluderande, engagerande och effektiva. Målgrupp Utbildningen är till för dig som är värd för TEAMS-möten men också för dig som deltar i TEAMS-möten som andra bjudit in till. Utbildare

Känner mig så ledsen och besviken på min sambo

2020.09.11 14:09 lostpassword3896 Känner mig så ledsen och besviken på min sambo

Det här ska ju egentligen gå till off_my_chest eller så men jag lyckas verkligen inte få ut det här på englesk och dessutom vill jag helst slippa amerikanska moralister. Well. Moralisterna kanske kommer här också iofs. Ska försöka att inte tråka ut er med detaljer.
Jag och min sambo träffade när hon var 18 och jag 27. Vi var först kompisar som ibland hade sex med varandra och efter ett tag så flyttade hon ihop med mig eftersom att hon behövde någonstans att bo. Några månader efter flytten så blev vi ett par och mindre än ett år efter det föddes vårt första dotter. inte den mest optimala tågordningen men nu blev det så.
Vårt förhållande har varit stormigt från dag ett. Vi har båda psykisk ohälsa som vi brottas med. Två gånger har vi gjort slut. Första gången var 2017 och vårt andra barn hade just fötts några månader tidigare. Vi var isär i typ två månader innan jag kom tillbaka. Vi lovade att vi skulle jobba på vårt förhållande och gå i terapi. Att vi skulle bli bättre på att finnas där för varandra. Inget va detta hände och vi pratade mindre och mindre om sådant som inte rörde hemmet eller barnen. Det gick typ sex månader mellan gångerna vi hade sex.
Det tog slut sommaren 2018. Hon tycker att jag gjorde slut, jag ser det mest som att det var oundvikligt att det gjorde det. men ja. Det var väl jag som sa de sista orden "då finns det väl inget mer att göra då".
Vi träffades några gånger under hösten, mest med barnen. Vi låg två gånger och båda gångerna blev vi ledsna och arga på varandra. Det var en shittorm och verkligen inte värt det. Maj 2019 får jag ett sms från henne. Hon vil ses och ligga. Tydligen har hon drömt om mig. Egentligen borde jag väl sagt nej men jag tänkte nog mest "vafan. varför inte?". Sedan dess har vi setts hela hösten och i februari blev vi ett par igen.Det kändes så mycket bättre. Vi såg till att ha roligt. Vi reste bort tillsammans för att komma ihop oss igen. Vi var i ett bättre headspace än förut. Vi båda var bättre medicinerade och hade väl hunnit lära känna sig själva lite mer.
Vi skulle inte flytta ihop! Hon var iofs tydlig med att hon ville ha samboliv igen men inte så snabbt inpå. Dessutom ville hon inte att jag skulle flytta in bara för att mitt andrahandskontrakt tog slut. Låter väl löjligt men hjärnspöken finns där och jag ville inte heller stressa. Jag fixade en ny, större lägenhet och det tog väl typ två veckor för henne att flytta in.
Det funkade. Det rullade på. I juli skulle vi gå ut och ha det mysigt på htell bara hon och jag. på en pub träffade hon en kompis och hon började hänga med hans gäng. Det blir ofta så när hon/vi går ut så jag fick väl hänga på även om det kändes rätt surt. Hon började snacka med en kille och glömde typ bort mig.
Helgen efter så hängde hon hos honom från fredag till söndag. Hon var nästan omöjlig att få tag i och kunde inte berätta när hon tänkte koma hem. jag var rätt förbannad och när hon väl kom hem så bråkade vi. Hon kallade mig kontrollerande. Måndag kväll kom det fram att hon var förälskad i snubben. Hon ville åka och träffa honom igen. Hon ringde mitt i natten för att tala om att hon inte tänkte komma hem. Jag talade om att jag började bli trött och utmattad
Alltså. jag har inget emot det här i sak. Jag har själv helt klart pollytendenser och har velat ha ett öppet förhållande men valt att inte pusha för det iom att hon inte velat ha det. Att hon nu bad om att öppna vårt förhållande var en chock men det kändes spännande. En oväntat utveckling som kunde bli kul.
I början fungerade det bra. Det kändes som att vi stärktes och vi bekräftade varandra mer. Men det tog kanske max två veckor innan det vände. hon blev sämre, ja rent sagt usel, på att håla överenskommelser och vara ärlig. Hon sa att hon skulle komma hem men var borta ett dygn till. Vi missade två möten på banken för att hon försov sig. Hon ringde mitt i natten och sa att hon tänkte stanna kvar istället för att komma hem. jag sa att jag började bli trött av att jobba heltid, hämta barnen, sköta allt hemma och vara stressad över att inte veta när hon skulle vara hemma. Hon blev först arg och kontrade med att det var många ensamstående som levde som jag gjorde nu. Sedan lovade hon mig att jag skulle få sova ut en söndag. Klockan 01:17 ringer hon och säger att hon sitter i en park och att det är för långt att åka hem. När jag blir sur så lägger hon på men jag hinner först höra hur hon gnäller över mig som att hon var värsta tonåringen.
När hon är hemma pratar hon bara om den här killen och hans gäng. Hon blir irriterad när jag försöker ge henne en kram eller annan närhet. Hon säger inte att hon älskar mig förutom när jag säger det först.
Min hyresvärd vill flytta tillbaka. Eller det vill hon ite alls men hon orkar inte hyra ut mer i andra hand eftersom att föreningen klagar på oss. jag har inte berättat det för henne för att jag inte vill att hon ska stressa över det. Vi har sagt att det smartaste vore att flytta in i hennes tvåa. Det blir trångt men får gå. Hon tycker att vi ska vänta med att planera något. Det är tre veckor kvar innan jag måste vara ute.
I förgår låg vi och tjafsade halva natten. jag lyfte att jag inte känner det som att hon vill vara med mig längre. Hon berättar att hon vill flytta tillbaka till sin lägenhet för som det är nu är jag bara en tråkig partner att komma hem till. hon vill att vi ska ses när vi faktiskt vill det. Hon ville bara vänta med att tala om det för mig.
I en månad har jag litat på henne även om hon inte gett mig ett enda skäl att göra det. jag har tänkt att det är för att allt är nytt för henne, för att hon vill leva ut lite av sin ungdom som ju gått förlorad. Jag har litat på att hon har kvar känslor för mig eftersom att hon lovat att säga till om det ändras. Istället har hon behandlat mig som skit. Jag har knappt sett henne på en månad och som jag skrev så pratar hon inte om annat än den här kilen. Hon har kanske träffat barnen någon kväll i veckan. Jag har fått ta allt ansvar för hennes hund, som jag egentligen inte ens skule få försöka uppfostra. Men värst är alla gånger hon sagt att hon ska komma hem., sagt att vi ska spendera tid med varandra men sedan inte gjort det. Som när vi såg 25 minuter av en film innan hon drog iväg för att gänget skulle ut.
Jag känner mig så ledsen och sviken av henne. Jag är inte längre arg. jag orkar inte vara det.
Jag ville mest skriva av mig. Jag har få vänner som jag kan snacka om det här med och den som skulle förstå har just nu nog med sitt eget. Så jag lämnar det till er typ.
submitted by lostpassword3896 to sweden [link] [comments]


2020.07.04 20:18 throwawayuhhhh69 Frågor om SKU & RKU

Funderar på att gå med i SKU (Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund) eller RKU (Revolutionär Kommunistisk Ungdomsförbund), vad gör man i RKU/SKU? Går man på möten? I sådana fall hur ofta? Vet att RKU är mycket större och antar då dom är mer aktiva men personligen tycker jag att KP (Kommunistiska Partiet) är ett skämt och skulle då hellre gå med i en organisation som associerar sig med SKP (Sveriges Kommunistiska Parti) men vill fortfarande att organisationen ska vara aktiv. Vad tycker ni?
submitted by throwawayuhhhh69 to arbetarrorelsen [link] [comments]


2020.03.28 15:18 Baby_Bamba Supporterallsvenskan i sänka skepp (aka Skeppsvenskan)

Med 14 intresseanmälningar ser lagfördelningen ut som följer:
Tänker att vi slår ihop Elfsborg och Djurgården till ett "Elfsgården", bestående av de tre "guligårdarna" u/thehiddenanswers, u/maangs och u/Lekorv. På så sätt kan varje match spelas 3 vs 3, så får Malmö helt enkelt ha två reserver och rotera mellan sina spelare (mer om rotationen nederst).
 
 

Regler

Turneringen består av fyra lag (AIK, Elfsgården, Hammarby och Malmö FF) där alla möter varandra fem gånger. Varje match består av tre partier (tre spelare/lag, där varje spelare lirar ett parti mot en av spelarna i motståndarlaget). Det lag som vinner flest partier, vinner därmed matchen.
 
Hur vet vi vilka spelare som möter varandra?
Överst har jag listat alla spelare i respektive lag i den ordning ni anmälde er. Den första spelaren i varje lag (u/Baby_Bamba i AIK, u/thehiddenanswers i Elfsgården, u/Siggelito i Hammarby och u/Avslagen i Malmö FF) är lagkapten för sitt lag (man får självklart överlämna rollen till en lagkamrat om man vill). Inför varje match skickar lagkaptenerna in en lista till mig på vilken spelare som spelar vid vilket "bord". Baserat på dessa listor meddelar jag sen vilka spelare som lirar mot varandra.
Låt oss tex säga att Malmö FF ska möta Hammarby, och att u/Avslagen skickar in följande lista:
  1. u/Okkido
  2. u/view93
  3. u/Hellmer14
...medan u/Siggelito skickar in följande lista:
  1. u/Triumfera
  2. u/seghnk
  3. u/Siggelito
Då kommer u/Okkido att lira mot u/Triumfera, u/view93 mot u/seghnk, och u/Hellmer14 mot u/Siggelito. (Processen kanske låter krånglig för den som saknar erfarenhet av schack, men i själva verket tar hela kalaset inte ens fem minuter.)
 
När jag meddelat vem som möter vem gör ni följande:
  1. Ni kommer själva överens med er motspelare om när ni båda kan lira.
  2. När det är dags går ni in här.
  3. Under "Motståndaren" väljer ni "vän".
  4. Under "Typ av flottan" väljer ni "klassisk".
  5. Kopiera länken som dyker upp och skicka till er motspelare.
  6. Placera ut era skepp så som ni vill ha dem. Klicka på ett skepp för att växla mellan horisontellt/vertikalt läge.
  7. Spela ert parti. :)
  8. När partiet är färdigspelat tar ni en skärmdump och skickar till mig.
 
Tiebreakers
Inga poäng behöves eftersom ingen match kan sluta oavgjort iallafall. Alla möter alla lika många gånger vardera, och de enda möjliga utfallen är seger eller förlust.
I tabellen kommer lagen att rankas enligt följande:
  1. Andel vunna matcher
  2. Andel vunna partier
  3. Mellanskillnad i sänkta skepp (beräknas precis som målskillnad)
  4. Mellanskillnad i antal träffar
  5. Inbördes möten
 
Varför skicka skärmdumpar?
Skärmdumparna kommer agera matchrapporter för att jag ska kunna se vem som vann, med hur stor marginal, samt fylla i antal sänkta skepp, antal träffar, osv i tabellen.
För min del kvittar det vem av spelarna i ett parti som skickar in skärmdumpen. Det yttersta ansvaret ligger dock på vinnaren. Om ingen skärmdump kommer in ogiltigförklaras nämligen resultatet och partiet spelas om.
 
Rotation
Varje lag kommer att spela totalt 15 matcher. För att samtliga spelare i MFF ska få ungefär lika mycket speltid får mellanskillnaden mellan den spelare som lirat flest partier och den som lirat färst vara max två matcher.
Låt oss tex säga att spelarna i Malmö FF lirat följande antal partier vardera:
Då måste u/view93 spela nästa match. Annars är det omöjligt att ta ut ett tremannalag utan att u/mistblinde eller u/Okkido lirat sex partier, samtidigt som u/view93 bara lirat tre.
Krångligt? Oroa er inte! Jag kommer meddela lagkaptenen i Malmö inför match om restriktioner uppstått i laguttagningen. Regeln är bara till för att ni alla ska få ungefär likvärdigt med speltid. :)
 
Tempot och längden på turneringen bestämmer vi själva under turneringens gång. Skulle varje lag exempelvis spela tre matchevecka så blir turneringen fem veckor. Tempot kan även variera under turneringens gång beroende på vad vi känner för och har tid till.
 
That's it! Ställ frågor om något verkar oklart. Annars är det bara att vi drar igång. :)
submitted by Baby_Bamba to Allsvenskan [link] [comments]


2020.01.14 20:33 daftilio Kladdiga burgare och en oväntad mötesplats

Idag bestämde jag mig för att äta på Max, alldeles själv för jag som bortskämt barn (16) inte hinner hem till middagen som serveras så magiskt varje kväll.
Jag beställer och hämtar min burgare för att sedan gå och sätta mig vid den ända tomma platsen i den överfyllda restaurangen. När jag ätit halva burgaren som kanske var lite väl såsig (bevisat av de flera servetterna som ligger ihopknölade runtomkring mig) så hör jag en röst bakifrån som säger:
- Kan jag och min pojkvän sitta här?" *pekar på platsen mittemot mig*
Ohnej tänker jag som klassiskt svenskt inte gillar att prata med främlingar. Som sann svensk, (för att undvika konflikt) så yttrar jag snabbt:
-"jaa, det går väl bra."
Vid detta laget sjönk det in; jag skulle nu behöva äta upp min halva slime-burgare dubbelt så snabbt i komplett och pinsam tystnad på grund av dessa främlingar som ville störa mig och min solomiddag. Men så blev det inte...
Dessa personer var inte bara äldre än mig. Utan de hade en någolunda social kompetens. Istället för att bara sitta och äta deras mat i tystnad så började de prata med mig. Jag var först skeptisk till detta osvenska sättet att framföra sig själv på. Men när vi väl kommit in i konversationen med skoltips, klassika "vart är du ifrån" och "vädret då?" så var det inte så farligt, kanske till och med trevligt.
Efter jag sagt mina hejdå och gått så var jag mycket gladare än innan. Det var för en gångs skull ett trevligt och förgyllande möte med några främlingar på "stan" och på alla sätt och vis bättre än om jag bara skulle ätit upp min burgare själv och stuckit. Jag tycker att vi i Sverige behöver mer möten som dessa; vi pratar allt för lite med varandra i vardagen. Ibland kan de korta och simpla konversationerna vara dem bästa även om det är med någon du aldrig träffat förut. Visst vi kanske inte behöver prata som jänkare men om vi pratar lagom så tror jag alla skulle bli gladare i samhället.
submitted by daftilio to sweden [link] [comments]


2019.11.18 21:30 nyhetsbubbla Allt fler personer över 40 går på nattklubbar för elektronisk dansmusik, klubbägaren Alex Drewniak menar att den ökade åldersspridningen lett till förbättrad stämning på klubbarna och intressanta möten mellan generationerna, samt hävdar att dagens klubbesökare är mer öppna att

Allt fler personer över 40 går på nattklubbar för elektronisk dansmusik, klubbägaren Alex Drewniak menar att den ökade åldersspridningen lett till förbättrad stämning på klubbarna och intressanta möten mellan generationerna, samt hävdar att dagens klubbesökare är mer öppna att submitted by nyhetsbubbla to bubbla [link] [comments]


2019.11.11 10:31 Foozleton Ett besök på ICA

Ursäktar på förväg grammatiken med mobil, tjocka fingrar och vrede.
Tl;dr - pensionärer såg till att mitt blodtryck sköt i taket.
Kom precis ifrån affären efter ett tidigt besök och måste tamejfan skriva av mig någonstans på riktig svensk manér. Jag tänkte att jag skulle hinna med ett besök till affären innan ett möte och detta är mitt patetiska misslyckande med att försöka lägga lite effektivitet i mitt liv.
Det har snöat och är relativt oplogat när jag åker iväg, jag går igenom en oplogad parkering (efter att nätt och jämt överleva rallyharry som sladdar runt i sin fula incestuösa 740, redan liksom!) och blir mer eller mindre mentalt överfallen av alla pensionärer som handlar! Det var så många! Det kändes som Aliens när Hicks kollar upp i taket med ficklampan och dem bara kryper överallt. Jag har vanligtvis respekt för dem äldre men just idag.. var dem lite mer ivägen än vanligt av stressade orsaker.
Överallt, vilken gång jag än tar så går dem där i slow motion.. likt en handikappad sengångare som supit.. jag säger till en som parkerat vagnen snett MITT I GÅNGEN och står framför det jag ska ha. "Ursäkta mig", inget svar och ingen reaktion.. sen från ingenstans så tittar han upp, hälsar, flinar och står kvar. Jag suckar och sträcker mig tillslut bredvid honom och tar paketet jag ska ha, då ser han mig och fattar, men står likt fan kvar. Jag rundar ett hörn och zickzackar mellan grupperingar av äldre som har möten.
Nästa problem kom ifrån motsatsen av pensionärer, barn. Jag är själv pappa f.ö men min dotter springer inte runt själv utan uppsikt när vi handlar och plockar på sig en massa godis i fickorna som denne sedan går till sin mammas korg med, dumpar i och sedan bara tittar på mamman. Hon har ett ansiktsuttryck av "wtf" och säger åt ungen att lägga tillbaka allt, ungen skriker och protesterar tills hon får som hon vill. Smidig taktik för säkert 10 kilo godis som kommer ge ungen sockersjuka innan klockan 12. Good riddance.
Pensionärerna strosar förbi spektaklet och ler, dem bara ler.. och hör inte ett skit, ser inte ett skit och gör inte ett skit. Jag håller nu på att gå in i folk runt varje hörn för det verkar som att alla äldre är här och handlar just idag, vad fan är det för speciellt idag? Jag svettas som fan då jag springer runt alla zombies som en NASCAR bil i sista loppet,hämtar det sista jag ska ha, glömmer det viktigaste och ställer mig vid kassorna. Det är varmt, det kliar och jag känner stressen öka. Nu kommer vi till något som är högst intressant, kärringen/gubben i kassan framför dig. Inte nog med att du har mindre varor och dem ba fetdissar dig, dem lägger upp allt i en hastighet som är motsvarigheten till att sörpla sirap igenom en kilometer papperssugrör. Nu är även den skrikande ungen bakom dig, det räckte inte med 10 kilo godis.. utan en leksak också, jadå.. fan vad du har förtjänat den ditt lilla stoppmongo. Idiotförälder. Skicka ungen på förskola eller något.
Jag knyter näven i fickan och blundar. När kassörskan frågar tant klister "var det bra så?" och kärringen börjar rota i handväskan så känner jag rädslan. "Jag har dem här också" och där kom dem, där föll dem ned som ett jävla expressbrev med mjältbrand till en västlig koloni. Jag råkar alltid ut för detta. Hälften av dem där kupongerna som säkert kom ifrån Sovjets dagar fungerade ju inte. Jag får lust att göra en Örjan Lax och bara slänga saker mot kassan. Just nu hade jag bara gett upp och insett att jag förlorat mot klockan, tiden är en bitch som rövkör dig likt John Holmes.. men det blir värre.. för nu, när betalningen är klar så kommer en till sak som jag råkar ut för.. kvittot stämmer inte.. det har dragits några kronor för mycket.. där går min topplockspackning och jag tänker högt "men för i helveteee.." Tanten hör mig, nu jävlar uppmärksammas jag. Morsan bakom tittar också på mig och ger mig en "asså du svär inför min unge" blick, nu vet jag inte om hon kunde tyda min mordiska blick men den sa "ja för du gör ju ett lysande jobb i uppfostran din förbannade tågolycka"
Det tar ytterligare några minuter och sedan är det klart.. befrielsens vindar blåser över mig. Jag är fri från detta helvete, trodde jag. Min sambo hör av sig när jag når parkeringen och vill att jag ska ta ut lite kontanter. Jag lämpar över mina produkter i bilen och går in igen, ser bankomatkön och dör lite mer innuti. Där står PRO och har möte, ingen kö utan mer en moshpit där medelåldern är 139 och nej jag avskyr inte äldre, det är bara i sådana situationer som denna som mitt blodtryck simulerar fritt fall. Där får man för att man försökte vara effektiv. Nu står jag bakom en gubbe som efter 10 minuter står vid displayen, han pratar mest med en tant som står på sidan om med en kundvagn. Dem snackar minnen och har trevligt, dem har ju inte bråttom så varför i helvete skulle någon annan? Så säger gubben "Ojdå, nu missade jag vad jag skulle göra här" . Det avbryts och han får börja om somehow. Kärringen börjar snacka om sin urinvägsinfektion med honom och en annan tant lägger sig i och frågar om kärring nr1 senaste doktorsbesök och fan vet allt. Tillslut tar jag ut pengarna och lämnar ICA. När jag kommer hem så frågar min sambo om jag är okej, jag ser ut som att jag har skallat ett klorgaståg och svarar bara "aldrig mått bättre".. jag ringer uppndem jag skulle möta upp och lägger om tiden tills imorgon.
Har ni varit med om liknande situationer, jag har ett hundratal fler men jag behövde bara skriva av mig. Jag knöt näven i fickan så jävla passivt aggressivt som möjligt, så svenskt som möjligt. Fick en Stig Helmer fantasi i bilen hem som involverade en slaktpistol och elchocker men jag försökte trycka undan allt, jag blir väl gammal en dag med antar jag..
submitted by Foozleton to swedishproblems [link] [comments]


2019.10.10 15:10 Halkohol Uttalande från Sveriges utrikesminister angående gisslandramat och situationen mellan Sverige, USA och Nederländerna

Det som jag säger nu är min personliga syn som utrikesminister på de två situationerna. Jag kommer att dela upp uttalandet i två delar för att inte blanda ihop situationerna och orsaka värre förvirring.
Först och främst tar vi den mest aktuella situationen, gisslandramat i Spanien. För nästan en vecka sedan genomförde Guardia Civil räder för att fånga in återvändande ISIS-krigare. Efter detta eskalerade situationen. Ett antal återvändande ISIS-krigare tog sig in i den svenska ambassaden och tog vår ambassadör samt all ambassadpersonal som gisslan. Fyra av terroristerna var svenska medborgare. De ville bli återförenade med sina familjer samt få tre personer släppta ur fängelse. De skulle sedan fly ut ur Europa med en båt som ingick i kravet för att inte skada gisslan.
Personligen var jag helt upptagen med andra delar av mitt arbete och kunde inte närvara möten mellan den svenska regeringen och den spanska regeringen personligen. Det här har jag fått höra i efterhand. Det var också extremt viktigt att det inte fick läcka till pressen, vilket är förståeligt. När situationen var över kom dock de närvarande parterna från Sverige och Spanien överens om att släppa ett pressmeddelande i sitt egna land om vad som hade hänt. Detta gjordes inte i Sverige. Då jag inte var inblandad i situationen kändes det fel att jag skulle skriva något som jag inte hade full koll på. Ett tyvärr mycket tragiskt beteende av regeringen och jag ber om ursäkt för att jag inte kunde närvara och inte heller få de närvarande parterna att släppa ut information angående situationen tidigare än en minut innan det släpptes i pressen. Att sen släppa informationen på twitter känns otroligt oansvarigt och jag beklagar att det blev på detta sätt då jag inte kunde närvara.
För att fortsätta på temat om ansvar går vi därför in i nästa situation. Lämnandet av NATO:s värdlandsavtal. Jag kan inte neka att hela situationen känns extremt löjlig. Som om att det inte finns vuxenansvar hos regeringen. Men det är svårt att försöka möta och förstå när de andra parterna inte vill samarbeta alls. Om vi börjar med USA:s planerade statsbesök. Jag hade lagt ner mycket tid på att förbereda inför en dag med givande samtal och möjligheter för nya samarbeten. När dagen var där fanns det inget spår efter delegationen. Total tystnad. Vi förväntade oss givetvis att något hade hänt. Sen på en ursäkt. Inget av det hände tills vi fick höra att det bara "glömdes bort". Jag kan inte tro att man bara "glömmer bort" något sådant. Tilliten var försvunnen och vi behövde markera. Helst hade jag diskuterat detta på statsbesöket från USA men det fanns såklart redan planer på att lämna värdlandsavtalet. Dock såg vi nu USA:s agerande och det var en bra markering att man inte bara kan köra över oss i Sverige.
Sveriges neutralitet är viktig. Därför var det viktigt att kunna få ta upp situationen med USA eller representanter från NATO. Utan tillit. Utan ursäkt. Utan något ord alls. Hur skulle vi kunna lita på att NATO eller USA skulle vilja skydda oss? Vad fanns det för oss att vinna i att stanna i värdlandsavtalet? Ingenting. Ingenting alls utom att förlora vår neutralitet. NATO skickade dock en representant efter P008 hade presenterats. En nederländsk delegation kom. Vi tog såklart emot och förväntade oss att kunna lämna med en förståelse för situationen. Det visade sig tyvärr vara omöjligt. Delegationen hade redan kommit fram till en "lösning" och det enda vi skulle behöva göra skulle vara att acceptera den. Lösningen var att det inte skulle vara "amerikanska soldater på svensk mark, endast europeiska". Tyvärr motsäger detta sig självt i.o.m. NATO är amerikanska soldater. När vi svarade att det inte alls var en kompromiss blev delegationen väldigt upprörd och kunde inte alls förstå hur vi resonerade om att det inte var en kompromiss. Detta ledde till att samtalen bröt ihop.
Efter allt detta har nyss USA gått ut och förklarat oss som ett hot. Vi vill inget illa mot USA. Vi vill bara inte ha deras soldater på vår mark. Men om de hotar oss kommer vi vara tvungna att rusta upp vårat försvar. Tyvärr är detta den sanna verkligheten som är idag. Om USA inte backar undan från sitt uttalande om oss som hot, hur ska vi reagera?
Nu när ni fått situationerna uppklarade får ni göra som ni vill. Tolka dem hur ni vill. Skyll på mig, skyll på regeringen, skyll på USA eller Nederländerna. Men förstå att varken jag eller regeringen har försökt provocera andra länder.

Halkohol,

Finansminister, Utrikesminister och Miljöminister
submitted by Halkohol to ModellMedia [link] [comments]


2019.10.08 16:55 Loxus Kort biografi han skrev 2006

1991
En vacker försommardag i juni nittiett gick jag äntligen ut grundskolan i Skäggetorp och mitt liv kunde börja på riktigt. Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i kyrkan, vi kramades och sen åkte jag hem till mitt pojkrum på Gräsgatan i Vidingsjö och lyssnade på "Breaking the law" med Judas Priest. Sedan fjärde klass hade jag gått i Linköpings musikklasser, ett Adolf Fredrik för kommunen där "idéer blir verklighet". Vi var första kullen, en slags försöksgrupp. Märkligt nog var musikklasserna överrepresenterade av kristen höger från dom finare områdena i kommunen, någonting man knappast reflekterade över som tioåring men som man senare i livet inte kan se som något annat än en konspiration. Linköping var en korrumperad stad och maffian hette Filadelfiakyrkan. Fast det låter mer spännande än det var. Att musikklasserna placerades i låginkomsttagarnas Skäggetorp kunde naturligtvis ses som en integrationsplan, att här gjorde man minsann ingen skillnad på folk och folk. Men jag tror att starka krafter ville vinna land åt sitt frikyrkliga imperium. Den profana rockmusiken lyste med sin frånvaro i Linköpings musikklasser, men i övrigt sjöng vi allt från "Combaya" till "Dona nobis pacem". Kanske trodde någon att barn och tonåringar inte intresserar sig för rockmusik, kanske trodde någon att barn och tonåringar anser att musik var bäst för hundra år sen. Andra saker rörde sig i mitt huvud dom åren. Allt man inte fick lära sig i skolan var det som skulle fylla mina år framöver. Och allt lärde jag mig 1991.
Den sommaren var jag i Strömstad med min bästa vän på hans föräldrars landställe. Vi satt på kvällarna vid campingens minigolfbana och drack öl och rökte och träffade tjejer från Norge. Vi lyssnade på "Puls" med Gyllene Tider och vi lärde oss G-dur och C-suss på våra gitarrer. Hemma i byrålådan på Gräsgatan låg biljetter till Guns'n'Roses i Globen och vi kunde knappt tro att det var sant. Livet var rättvist. Jag hade långt hår och bandana, trasiga jeans och vit skjorta. Jag var rödbränd och fräknig av västkustsolen. Tånglukten och dom varma klipporna och cigarettröken och skymningsljuset och norskornas parfymer och mopedolja och nyklippt gräs smakade liv, liv, liv. På blandbanden vi hade i bergsprängaren fanns The Dogs D'amour, The Pogues, Black Sabbath, Poison, Jakob Hellman, Tom Petty, Mötley Crüe, Kiss, Springsteen och Ebba Grön. Jag drevs av en frustration redan då, att jag ville fånga allt, inte låta ögonblicken bara dra förbi. Jag ville skriva låtar som förevigade känslorna jag hade där vid minigolfbanan. Jag undrar vad folk gör med alla sina känslor. Min första sång skrev jag när jag var åtta år. Den handlade om min undulat som dog. Sen skrev jag om det svåra med att vara liten och inte få bestämma själv, om skolfröknars tyranni, om vackra vårdagar och om tjejer och deras märkliga språk. Och nu, utanför den ångande sommarorten Strömstad, var jag redo för tonårsromantiken. Jag var kroniskt kär i vem som helst, i alla väder, alla timmar på dygnet. Jag behövde papper, penna och en gitarr. Jag behövde tacka livet.
Till hösten kom jag, på grund av mina dåliga betyg, in på fjärdehandsvalet Omvårdnadsteknisk linje på Ljungstedtska skolan. Det var inte precis vad jag ville, men det gav mig två givande praktikperioder på långvården respektive servicehus. I övrigt gjorde den skoltiden inga bestående intryck. Vad som verkligen hände den hösten var att jag äntligen blev tillsammans med min stora kärlek. Jag skrev en låt till henne som hette Vintertid. Det var en längre sång än dom jag gjort innan, som tog olika vändningar i musiken och inte alls slutade där den började. En stor sång, tyckte jag. En hörnsten på en drömd skiva. Annars skrev jag inte så mycket än. Inte riktigt. Jag hade högvis med sånger, men dom upplevdes inte skrivna, bara påhittade. Som ord och musik som blivit till mer av dunklet från ett ensamt stearinljus eller av höstkvällen som tagit sig in genom fönstret. Jag önskar att sånger kunde hända på det sättet fortfarande, att dom bara trängde sig fram, men det gör dom inte. För många lager att ta sig igenom nu, antar jag. Nu får jag skriva dom av fragment, hitta trådar som går in i varandra, använda känslor som bara kan fångas i korta rader. Då handlade EN sång om bara EN sak, utan ambition att vara komplex eller mångbottnad. Och särskilt bra var det inte, men mycket känslosamt, och på liv och död.
Och kär var jag och vi lärde oss det goda hos livet tillsammans, vi hånglade i soffor och skaffade oss en referens i kyssar och smaker. När året var slut var jag så fylld av intryck att jag trodde huvudet skulle blåsa av som en champagnekork.
1992
Under våren som följde behövde jag inte bry mig om skolan över huvud taget. Jag hade en tjej att vara kär i. När sommaren kom tog jag med henne till Strömstad igen och vi bodde på Krusenska husets vandrarhem några nätter och sen hos min kompis. Vi rodde över till Norge för att köpa starköl som vi drack på klipporna medan solen gick ner och vi gjorde det mesta man ska göra när man är i Strömstad och är sexton år.
Nu hade jag börjat lyssna på Magnus Johansson. Han är viktig. Han har en värme i sina sånger som jag har eftersträvat. Jag lyssnade också på Perssons Pack. Per Persson och Magnus Johansson tycker jag är några av landets bästa låtskrivare. Jag såg packet i Linköpings trädgårdsförening den här sommaren och dom gjorde ett viktigt intryck. Dom gjorde ingenting på skoj. Det är allvar hela vägen, fredagsfyllorna och landsortsromantiken. Per Persson är Jeppe på Berget. Han lever livet och ställer frågorna sen. Dom som gör på annat sätt kan man inte lita på.
Till hösten började jag på social estetisk linje på Katedralskolan. Jag kom in efter två veckor när fem personer hoppat av. Där lärde jag mig ingenting. Men jag fick nya vänner som satt på andra fik och jag gjorde slut med min tjej och ångrade mig men kom över det vips tio år senare. Andra saker som hände nittitvå var att jag skrev Nån annan och att jag somnade ifrån ett ljus och brände upp radhusets övervåning.
Sen åttiåtta var jag också medlem i ett band som hette Snoddas och vi började nu gå in i en seriösare fas. Vi hade vunnit en lokalbandstävling och fått göra en CD-singel och vi spelade ganska flitigt runt om på fritidsgårdar och studentställen. Vi spelade snabb pop i vågen av Dom Lyckliga Kompisarna. Det var Staffan Palmberg, Tomas Öhman, Anders Johansson och jag och lojaliteten var stark och dom är fortfarande mina närmsta vänner. Vi drog åt olika håll i bandet. Jag ville spela hårdrock eller folkparksrock, dom ville spela mer brittiskt eller Seattle. Men spelglädjen var större än profileringen och vi spelade på alla sätt i alla riktningar bara man fick spela fort. Vi lärde oss stå på scen inför alla sorters publikum och Anders, som senare blev radio och TV-profil tillsammans med Måns, stod för mellansnacket. Staffan, Tomas och jag var kompisar sen fjärde klass och med Staffan hade jag skrivit och lekt fram låtar sen vi var tio år. Han var en intressant låtskrivare, nydanande och oförutsägbar. Till honom skrev jag senare låten Elden.
1993
På vintern nittitre kom Mathias Gurestam till Linköping för att hälsa på Tomas Öhman, dom kände varandra från ett konfirmationsläger i Dalarna. Mathias var från Falkenberg, nästan två meter lång och hade stort krulligt hår. Han var en fixare och alltid spindeln i nätet. Han ordnade en spelning åt oss på Lusthuset i Falkenberg, satte upp affischer på gymnasieskolan och krängde våran singel till alla han kände. När vi kom dit hade han även styrt upp så vi hade en kort spelning i skolans matsal på lunchen, två gig på Lusthuset samma kväll och en akustisk spelning kvällen efter på pizzeria Bon Apetite. På Lusthuset var det nån gymnasiehappening och vi spelade först i cafét tidigt på kvällen och sedan på stora scenen innan kvällens huvudattraktion Ronny och Ragge. I Hallands Nyheter dagen efter stod att läsa: Snoddas och Pökashow räddade avslagen kväll. Great! Vi återkom flera gånger till Falkenberg, både Snoddas och jag själv.
Sommaren samma år spelade vi på Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen. Det var overkligt att få beskedet om att vi skulle få spela där. Vi var osäkra på om det fanns nåt större man kan vara med om. Vi fick backstagepass och ölbiljetter och i logen stod det mer läsk än man kan dricka. Det var första gången jag var på festivalen och vi bodde på campingen med alla andra från Linköping och våra vänner hade gjort flaggor och plakat. Trots att konserten nästan var den enda timme jag var nykter på är det också min enda minneslucka från den festivalen. Jag var så nervös och så mycket där att jag inte kunde vara där mer. Ulf Lundell spelade samtidigt på Hawaiiscenen. bob hund gjorde en beryktad spelning, också på Stora Dans, och kom året efter tillbaka på den näst största scenen.
På hösten mönstrade jag i Karlstad, drack en laglig starköl, såg på Jurassic Park och fick en frisedel av en psykolog som tyckte att jag skulle söka hjälp. Jag fyllde arton år och Tomas och jag hade gemensam fest på Arbis i Linköping. Jag fick en fin flaska whisky av Mathias som jag senare i hemlighet bytte mot tolv folköl.
1994
En dag när jag satt på Café Siesta på Stora torget, vintern nittifyra, kom Mathias Allén från rockföreningen Rock d'Amour fram och undrade om jag händelsevis ville spela förband till Stefan Sundström & Apache när dom kom till Skylten. Jag hade precis upptäckt Stefans skivor och tyckte det var det bästa som hände just då, så jag sa ja. Jag sa visserligen ja till det mesta och hade rätt mycket spelningar på studentställen, pizzerior, firmafester, bröllop och studentskivor. Men ett gig på Skylten var bra bara det och med Sundström skulle det bli utsålt. Ett stort minus vid den här tiden var att jag alltid blev så otroligt nervös för allting och nu skulle jag alltså gå runt och vara nervös i flera veckor. Det kan ha varit det som höll mig så sjukligt smal. Eftermiddagen när jag klev in på Skylten, som var den enda rockscenen och det absolut coolaste stället i kommunen där alla hårda band repade och alla svartklädda människor höll till och där jag hade hängt sen jag var tretton, så skakade kroppen. Stefan och Apache och Johan Johansson satt i fiket och sa hej. Det luktade speciellt på Skylten av svart målarfärg och scénrök, en spännande doft som gjorde sig bra till skinnjackor och hårspray. Från entréns plåtdörr gick en trappa upp med väggarna tapetserade med turnéaffischer från punkband som spelat där. Mitt i lokalen nån meter från scenen stod en bärande, irriterande pelare som skymde sikten. Numera har lokalen flyttat en trappa ner och målats fräscht vit för att kommunen ska kunna hyra ut den till annat än alternativ musik. Man kan bli galen på hur oöverstigligt svårt det verkar vara att driva en ball rockklubb i Sverige. När jag äntligen hade spelat mina låtar svajade jag av scenen och möttes av Johan Johansson och hans plirande ögon. Bra lirat, sa han. Tack, sa jag. Har du gjort någon demo eller platta som man kan få, undrade han och jag svarade att jag just skulle spela in en demo, nämligen imorgon. Vi bytte nummer och när jag återfick balansen i kroppen var jag den lyckligaste mannen på jorden. Johan Johansson hade spelat trummor i KSMB, han hade gjort låtar som jag avgudade och han hade producerat Stefans senaste platta. Nu hade han mitt nummer och jag hans. Dagen efter åkte jag till Askersund där jag bokat två dagar i en dansbandsstudio och vi spelade in min första demo. Första låten var Nån annan. Det var Rille Krantz på gitarr, Helena Tagesson (som syns på omslaget till Dans med svåra steg) på sång, P H Andersson på fiol och min farsa på bas. P H blev sen min följeslagare några år framöver. Jag tog studenten och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i en skolbänk. Med reservation för visskolan i Kungälv som jag sökt till. Kom jag inte in där skulle jag nog ha tagit ett jobb som kampanjartist åt sossarna i Linköping som jag blivit erbjuden. Men jag kom in utan att egentligen veta vad det var jag sökt till. Nåt skulle man söka och jag kunde bara se det som alternativ. Anders kom in på teaterskola i Hudiksvall? och det blev alltså dags att splittra Snoddas. Vi spelade in åtta låtar på en demo och släppte den på vår sista konsert på Skylten i slutet av den varma fotbollssommaren.
Nu följde en termin på folkhögskola med allt vad det innebär av rödvinsdrickande och djupa samtal och nylonsträngade gitarrer och lapsangte och vänsterrörelse. Vi hade utsikt över Bohus fästning och frossade i Cornelis och Fred Åkerström. Jag lärde mig framför allt att utveckla mitt gitarrspel och så var jag hemligt förälskad i nästan alla tjejer på teaterlinjen. Man var så långt från verkligheten där att det tog tre dagar innan jag hörde talas om Estoniafärjan. Jag slutade efter en termin och flyttade hem igen.
Johan Johansson ringde ibland och kollade läget och jag skickade honom låtar i den takt jag skrev dom, men han tyckte jag var för ung för att göra en platta än så länge, men när det var dags ville han gärna hjälpa till. Det lät bra, tyckte jag.
1995
Jag hyrde min första lägenhet i andra hand på våren nittifem. En etta på Gamla Tanneforsvägen med balkong och stora vindsutrymmen på sidorna som gick att inreda. Det var nästan en liten trea. I köket hade jag skrivbord och elektrisk skrivmaskin och här skrev jag dom flesta låtarna till min första skiva. Jag levde extremt billigt och försörjde mig hjälpligt på småspelningar här och var. Jag spelade ofta på Flamman, en studentpub och på Lazlo´s pizzeria i Hjulsbro. Ofta ihop med P H. Jag var också i kontakt med folk från Bona, en kommunistisk folkhögskola utanför Motala, som ordnade musikkaféer och kulturkvällar. Jag spelade på en bröllopsfest i Borkhult som var minnesvärd, även om få troligen minns nånting. En gång spelade jag för internerna på Roxtuna-anstalten och en annan gång på Postens firmafest. Det var en bra skola. Jag behövde spela mycket för att bli bättre och för att ha råd med hyran. Det vanligaste gaget var mellan femhundra och tusen kronor svart och fri öl.
På hösten fick jag jobb tre dagar i veckan på en liten firma som hette Kärna Reklam. Jag ritade kartor och planlösningar till broschyrer åt Stångåstaden, ett fastighetsbolag. Det var bara jag och chefen, Göran, som jobbade där. Vi hade ett kontor i Konsert & kongress. Jag lyssnade mycket på Ola Magnell, Cornelis och Lundell när jag jobbade och trivdes bra.
1996
Mathias flyttade till Stockholm vintern 95-96. Till Götgatan 81.Det var en stor etta med högt i tak, fiskbensparkett, ornament i taket och ett typiskt söderkök. I rummet hade han ställt en säng, en stor rosa soffa, ett rejält soffbord, en hylla med skivor och filmer och några flyttkartonger. Väggarna var vita sånär som på en klunga bilder på vänner. Jag kom upp för inflyttningsfest. En råkall vind svepte över Götgatans blaskiga asfalt den kvällen. Jag och en polare gick till Ica Ringen för att köpa inflyttningspresent i form av diskborste och toapapper. Jag minns hur stort jag tyckte det var att Mathias skulle bo på Söder, så nära till allt att han knappt skulle behöva ytterkläder. Han var typen som alltid sa att det ordnar sig, och så gjorde det det. Han sa att stålar är inga problem, vilket blev vårt motto även om vi aldrig hade några, eller just därför.
Det var en bra fest med mycket folk. Hallen var överfull av vinterjackor och kängor. Vid tretiden hade polisen varit där för andra gången och festen hade lugnat sig. Några låg och sov i sängen, andra satt i soffan med sina vinglas och började bli eftertänksamma. Mathias bad mig spela några nya låtar och jag gjorde det. Jag spelade Kom änglar och Vårdag i november och Av ingens frö. Vid väggen på golvet vid hallen satt Johan som jag aldrig träffat förut. Han hade just kommit från nån annan fest. Han hade långt, ljust hår och glasögon och en lila schal runt halsen och en snygg tjej som hette Emma. Jag märkte att han gillade Kom änglar. Efteråt började dom fråga om jag skickat nåt till skivbolagen, om jag ville göra en platta och hur jag tänkte. Jag hade varit dålig på att få iväg demokassetter. Jag drömde, men var också rätt nöjd med dom spelningar jag hade. Men Mathias hade visioner och en idé växte fram klockan fyra på morgonen. Han och Johan skulle starta ett eget skivbolag, ett handelsbolag. Det började göras överslag, det jämfördes, det frågades och spånades. Jag trodde nog innerst inne inte alls på idén, men lät planerandet fortgå. I teorin lät det kul. Som att planera ett bankrån bara för att stretcha sin kreativitet vid femsnåret på morgonen. Och snart var festen slut och jag somnade på den rosa soffan.
Dagen efter åt vi brunch på VC på Skånegatan. Ett nytt begrepp för mig, fanns inte i Linköping. Jag åt amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, bacon och prinskorv med juice och kaffe. Mathias och Johan hade inte släppt idén. Det måste funka, sa dom, och vi gjorde överslagen igen. Hur mycket pengar kan vi skrapa ihop och från vilka? Hur många skivor borde vi kunna sälja utan distribution? Vad kan det kosta att göra en skiva om vi använder oss av kompisar som kan spela gratis? Tiotusen? Tjugo? Hur gör man? Hur blir rullbandet man spelat in på en CD-skiva? Vad är mastring? Vi bestämde att vi skulle kolla upp en del saker men ingen kände någon i branschen. Johan Johansson vågade jag inte ringa. Han skulle bara säga att vi borde vänta och det kunde vi inte.
Mathias ringde några dagar senare och föreslog att vi skulle ta med Filip Adamo, hans syssling, i projektet. Jag visste vem han var. Hade träffat honom på Stockholms filmfestival en gång, dryg och otrevlig. Men han hade en del kontakter antog jag, så okej, men det blir strictly business. Filip ville vara med. Han hade hört mina demokassetter och förstod ingenting av vad som var bra med dom, men om det nu var så att dom sålt i Linköping i femhundra exemplar så tänkte han inte missa chansen att vara med i skivbolaget. Filip visade sig vara den kreativa energi vi behövde, en galning som inte såg upp till någon och som inte var rädd att göra bort sig eller hamna i konflikter. Vi hamnade i konflikt, jag och Filip, hela tiden och han vande sig vid att jag slängde på luren i hans öra. Under tiden utvecklade vi en stark vänskap. Mathias var den ansvarsfulla som höll i själva handelsbolaget och ekonomin och stoppade mig och Filip när vi svävade ut. Johan var diplomaten och psykologen som försökte sänka våra röster under våra möten. Vi döpte bolaget till Elvira, vilket var min idé, och jag minns inte varför mer än att det lät vackert. Vi hade vårt första bolagsmöte i min etta på Gamla Tanneforsvägen. Där satte vi upp punkter på ett papper om hur vi skulle gå till väga, hur vi skulle dela inkomsterna och frågor om sånt vi inte visste och behövde ta reda på. Det var vårt skivkontrakt, två handskrivna A4, med instuckna interna skämt. Nu kunde vi börja jobba. Vi bokade den billigaste studion i Linköping, en helt nystartad som drevs av yngre och mer oerfarna personer än oss. P H var med, han gick då på Lunnevads folkhögskola och kände en trummis som gärna hjälpte till, Johan Aronsson. Helena Tagesson hade en lillebror, Kalle, som vi hört var begåvad på piano och jag frågade honom och han sa ja. Några basister kände vi inte, Anders bodde i lund nu och Snoddas var historia, men jag hade en vän från skolan i Kungälv, Martin Söderström, som var en hygglig gitarrist och vi tänkte att det är ungefär samma sak. Bara färre strängar att hålla reda på. Där hade vi bandet och studion. Vi repade en eftermiddag på Lunnevad och gick sen ner i den lilla källaren där studion låg och började spela in. Teknikern var nån som studion hade använt sig av förut och vi litade på dom. Det visade sig att han nog mest spelat in hårdrock och han spelade in skivan med gate på alla kanaler. Gate är en effekt som eliminerar brus genom att sluta signalen direkt efter ett instruments tillslag. Det går att använda om man spelar in Metallicas trummor, men låter inte lika bra på en nylonsträngad gitarr. När allt var inspelat, och det som lät konstigt förklarats med att "det fixar vi i mixen", var det dags att mixa. Omslaget gjorde jag på kvällarna på Kärna Reklam. Anton H le Clerqc hade tagit bilderna, han var en eldsjäl i Studiefrämjandet där vi repade med Snoddas som alltid stöttade oss och mig och jag har mycket att tacka honom för. Han var också fotograf på Östgötacorrespondenten. Elvira var så gott som klara med planen för tryckandet, pressandet och releasen av plattan. Men när jag kom hem och lyssnade på vad vi åstadkommit under fem dagar i studion så grät jag. Det lät inte ens i närheten av en skiva. Pengarna var egentligen slut och tiden knapp, men jag lyckades övertala Elvira om lite mer av båda för att ta tapen ner till Tranås, där vi spelade in Snoddas-singeln, och mixa om allt. Mats Axfors var tekniker och han räddade den katastrofala inspelningen bäst han kunde.
I maj kunde vi stolta plocka upp ett av femhundra exemplar av "Dans med svåra steg" ur kartongerna på Gamla Tanneforsvägen. Tvåhundrafemtio ställdes i ett av mina vindsutrymmen och den andra hälften delades upp mellan Elvira för att följa med till Stockholm. Jag sa upp mig på Kärna reklam och vi hade spelning med release på ett utsålt Skylten. Kalle hade varit bortrest och kom mitt under konserten rakt upp på scenen. Vi krängde nästan hundra skivor redan första kvällen. Sen hade vi fest till morgonen.
Flera skivaffärer i Linköping hjälpte oss att sälja skivor under disk, några tog sig till och med besväret att sälja den vitt. Den blev ganska efterfrågad och vi blev tvungna att beställa nya. Pengarna vi fick in som skulle gå till Elviras gemensamma kassa behövdes till hyror och mat och krogbesök och i Elviras kassa växte bara streck på hur mycket alla var skyldiga. En kartong skivor glömdes i en telefonkiosk, en annan på nån pizzeria. Det var ingen väldig ordning men alla hade vi oftast en hundring i fickan och alla var glada.
I juli ringde P H och berättade att han hade en trea på gång i Fruängen söder om Stockholm. Han hade inte råd att bo där ensam men om jag på en dags varsel kunde säga att jag ville hänga på så kunde han tacka ja. Fruängen hade tidigare inte funnits med i dom drömmar jag hade om huvudstaden, men jag tänkte att om jag inte sticker nu kanske jag aldrig kommer iväg. Så jag sa ja och i augusti flyttade vi in på Fruängens kyrkogata. Det var en kantor som bodde där innan och lägenheten var kyrkans och satt ihop med deras lokaler. Vi fick nycklar som tog oss in i alla utrymmen och kunde därför genom en hemlig kulvert ta oss in i kyrkans ungdomsgård och spela pingis där hur mycket vi ville. Vi hade ett stort vardagsrum med parkettgolv och balkong, varsitt sovrum och kök med diskmaskin och toa med tvättmaskin. Och under Guds tak. Man kan inte bo bättre. Men nu behövde vi mer jobb. Elvira hyrde en lokal på Tegnérgatan där dom inte fick bo utan bara arbeta. Så där bodde dom alla tre plus en till och då och då flickvänner. På samma gata ligger Krogen Tre Backar där man kunde få spelningar om man bara tog hand om allt själv. Filip hade skaffat spons på en alkoläsk så vi kunde trycka affischer med deras logga nere i hörnet och vi affischerade över stan och folk kom och Elvira satt i kassan och tog fyrtio kronor i inträde.
Nu ringde Johan Johansson. Han hade fått en skiva jag skickat. Bra, tyckte han. Bättre än han trodde. Han tipsade om att vi borde kontakta KonTur, ett bokningsbolag som bokade honom, Sundström, Staffan Hellstrand och Kjelle Höglund. Vi borde också slå en signal till MD musikdistribution, tyckte han, så att skivaffärer landet runt kunde beställa plattan. Sakta i backarna, tänkte jag, men vi gjorde som han tipsat om. På KonTur mötte vi Stefan Lilja och Hans Hjort. Hjort var stor och skäggig och rökte oavbrutet och såg ut som jag tänker mig att alla i skivbranschen såg ut på sjuttiotalet. Lilja var mindre och mycket sympatisk. Dom sa att om vi får MD med oss så kunde dom tänka sig ett samarbete. På MD sa dom att om KonTur bokar så kunde dom hjälpa oss med distributionen. Det var en bra eftermiddag och vi gick och åt kebab på Wendys i Hornstull.
Och där låg Stockholm. Distinkt med sitt vatten och sina torn. Lockande med sina skeva gator och sitt myller. Destruktiv, kreativ och självklar. Jag kan min Bellman och såg hans värld, jag kan min Evert Taube och såg hans hem. Jag kunde kyssa stadens fötter för alla äventyr den redan gett mig. För alla vackra namn, för alla vackra platser. Jag visste att jag var här för att stanna. Jag hade givits en fast punkt.
1997
Johan Johansson fortsatte hjälpa till. Han tipsade Nenne Zetterberg på P3 om min musik och hon nappade och vi skulle plötsligt spela in P3 Live från Cornelisrummet på Mosebacke. Cornelisrummet är ett litet rum som tar in allra, allra högst åttio personer och där hänger Mäster Cees väst med gammalt tobaksfras i fickorna. Om man har en släng av klaustrofobi, vilket jag har, är det ett obehagligt rum att vistas i när det är fullt. En gång såg jag Ola Magnell spela där och jag satt längst fram med fötterna på scenkanten och knäna i hakan. Jag hade svårt att andas, svettades och mådde illa. Men när konserten var slut ville jag bara sitta kvar och göra om det. Man blir odödlig när man klarat av en stund med sina nojor. Från Cornelisrummet har man utsikt över Slussen, Gamla Stan och Riddarholmen. Det är en vacker plats i Stockholm. Nu skulle jag spela där. Benen ville inte gå dom sista meterna uppför Hökens gata när jag var på väg till soundcheck. Jag övervägde tanken att sätta mig på ett tåg till Göteborg för att vara helt säker på att inte behöva spela. Folk hade nog blivit förvånade. Kvällen innan hade jag varit så stirrig att jag börjat dricka rödvin med en tjejkompis som var på besök och sen hade vi sex, så nu var nervositeten påbättrad med lite ångest och baksmälla. Great. Och på världens minsta scen, längst in i rummet med åttio personer mellan mig och utgången. Jag skulle kräkas, svimma och kissa på mig och allt skulle sändas i radio och hela Svea Rike skulle stämma upp i ett rungande hånskratt. Under soundcheck tänkte jag på vilket land jag skulle flytta till. Inte England, där bor massor av svenskar. Kanske tyskland.
Jag minns ingenting av konserten. Det är lustigt, med det jag sysslar med. Det är en extrem jakt på nuet, ett gigantiskt Carpe Diem ungefär som en fylla fungerar. Allt stängs av och här och nu är det enda som finns, och så minns man nästan ingenting efteråt och allt blir tomt och att göra det igen är det enda som känns meningsfullt. Det är en jävla paradox. Jag vet att jag tänkte mycket det här året på om det var värt det. Om det verkligen kändes lika bra efteråt som det kändes dåligt innan, eller om det var obalans åt fel håll. Jag vet inte vad jag kom fram till, men jag ser mig själv kliva upp på scenen gång efter gång fortfarande.
Jag skrev mycket. Försökte få det att bli ett jobb med rutiner. Jag började dagarna med en promenad i Långbro och hade Rolling Stones i lurarna. Eller Bob Dylan. Jag hade fortfarande väldigt poetiska ambitioner, tyckte om versrader och rim och utsmyckningar. Det var mycket daggvåta marker och älvdans och sånt som inte Filip Adamo förstod då och som jag knappt själv förstår nu. Johansson, Elvira och jag träffades mycket. Han ville producera nästa skiva och jag var ivrig att sätta igång. Vi började inspelningarna på sommaren och till hösten kom Rusningstrafik. Martin Söderström var kvar på bas och P H på fiol och flöjt. Johansson spelade trummor och gitarr. Elvira och Johan Johansson hade ständiga duster om ekonomi och vad som behövdes till skivan, vilket nästan alltid slutade med att Johan sa att så här går det till och Elvira sa jaså. Han var en räv, en övervintrad punkare som gjort mer plattor än vad vi hade hemma i våra hyllor. Jag förstod inte alltid hans breda ståkkålmska, han hade uttryck som att gå och luta sig och socker i kartongen. Jag försökte hitta på egna, men det gick inte.
Rusningstrafik sålde i tvåtusen ex första halvåret. En liten bit över break even, fast dit nådde vi inte eftersom vi hela tiden plockade förskott ur kassan. Jag låg alltid efter med ekonomin. Hade jag en hundring över åt jag en räkmacka eller åkte taxi.
På hösten skulle Sundström turnera i Norge och jag fick erbjudande att följa med. Både som förband och som kompgitarrist i Stefans band. Vi skulle besöka Oslo, Molde, Volda, Bergen, Kristiansand och Stavanger. Jag hade aldrig spelat mer än två dagar på raken innan, vilket man klarar utan att äta, och jag insåg att det krävdes förändringar i mitt sätt att deala med nervositeten. Jag slutade äta kött på den turnén. Stefan och Apache hade gått skilda vägar och Apache hade skaffat en ny sångare och blivit Weeping Willows. Sundströms nya band hette Rejvkommissionen. Norge var vackert så hjärtat värkte och exotiskt. På en bilfärja på en fjord på västkusten stod Stefan och jag på däcket och blickade ut över bergen och skogarna och vattnet och Stefan lade armen om mig i blåsten och sa: Tänk på tre saker Lasse, om du ska göra det här i livet. Skit i vad folk skriver i tidningarna, det är bara trams, ta det lugnt med spriten och skaffa dig en tjej och håll kvar vid henne resten av livet. Det var som en film, som att han sträckte handen mot nejderna och sa: En dag, min gosse, ska allt det här bli ditt. Stefan är en av dom roligaste, klokaste och varmaste personer jag träffat. Men det skulle dröja innan hans råd sjönk in. Ironiskt nog var det just Stefan och hans band som lärde mig dricka sprit på riktigt där i Norge. Festen började tidigt på eftermiddagarna och jag var härdad när jag kom hem till Fruängen igen.
Filip, som till och från hade körkort, skjutsade hem mig till Fruängen en kväll när vi varit och fikat vid Odenplan. Strax innan vi kom till Västerbron hörde vi introt till En av alla dom på bilradion och vi höjde volymen och log. Vi svävade över Stockholms öar blänkande i gatljus och jag kände att jag skakat av mig motståndarna, skolväsendet och dom utstakade vägarna. Vi var en egen maffia nu. Inga banker, inga kreditkort, inga register, inga chefer. Vi skulle leva av lust, ångest, passion, kärlek, musik och brustna hjärtan. Vi hade solen i ögonen.
1998
Tyvärr höll nu Elvira på att slita sönder vänskapen mellan mig och Mathias. Vi pratade knappt med varandra längre och det kändes forcerat och jobbigt. Vi var egentligen inte osams om nåt speciellt utan drogs isär för att vi alltid tvingades stå på varsin sida. Jag med visioner och han med ett ansvar och en budget. Stålar höll nu på att bli ett problem och vi klev i en simpel fälla. Vi visste att det inte fanns en framtid med Elvira records och alla hade nu andra jobb vid sidan och våren nittiåtta bad jag Stefan Lilja sprida ryktet om att jag sökte nytt skivbolag. Fyra bolag hörde av sig och jag gick och träffade dom och bad en jurist titta på kontrakten dom erbjöd och jag åt lunch med dom, driven av samtliga dödssynder. Jag var rädd att bli lurad. Jag tänkte att dom ville klippa mitt hår och stoppa in mig i en skivbolagsmaskin och trycka på en stor knapp. Den minst sympatiska av dom jag träffade var Magnus Nygren på Universal. Han pratade högt och fort och garvade åt såna söderromantiker som jag, men nånstans kände jag att vi skulle kunna bli kreativa ihop. Han påminde om Filip i sin brist på fjäsk och psykologi, han hade rykten om sig i branschen som mannen som gjorde Jakob Hellman stor, men också mannen som fick Hellman att aldrig mer göra skivor. Många hade åsikter om Magnus Nygren. Jag ringde Sara Isaksson som låg på Universal och frågade vad hon tyckte och hon sa att han var snäll. Sen ringde jag Nygren och sa att jag ville till Universal men att jag var rädd för honom och då skrattade han ett rått skratt. Vi blev ett bra team tillsammans med Jennifer McShane som då jobbade med promotion på Universal. Jennifer är den enda jag sett gå en hel Hultsfredsfestival i högklackat. Hon var fenomenal och oemotståndlig.
När jag skrivit på kontraktet skulle jag äta lunch med den svenska avdelningen på en fin restaurang på Östermalm nära deras kontor. Kvällen innan hade jag ätit musslor hos Johan Johansson och druckit massa vin med hans kompis Guld-Lars och nu kom kallsvetten krypande igen. Efter lunchen sa alla att det hade varit supertrevligt att träffa mig och jag vet att dom ljög för jag hade bara suttit där och petat i en liten förrätt och försökt få i mig en lättöl. Jag tror aldrig att jag sa nånting. Jag tror bara att jag nickade lite ibland och sneglade mot toaletten.
Jag var mycket förvånad över Universals samarbetsvilja. Ingenting ville dom lägga sig i, det tyckte dom var viktigt, allt skulle jag få göra på mitt sätt. Dom var rädda att min publik skulle se mig som en svikare som gått till ett multinationellt skivbolag. Det förstod inte jag. Jag tyckte Universals logga var skitsnygg och kände mig stolt över att dom ville ha mig. Johansson skulle få producera igen och nu var jag sugen på ett rockband.
Björn Rothstein var från Gotland, hade epilepsi och spelade trummor, Lasse Bax spelade bas och bodde granne med oss i Fruängen, men det var inte så vi träffades. Han var gammal vän med Johansson och hade spelat med honom mycket. Under vintern det här året hade min och P H:s vän Jens Back från Linköping flyttat upp till Stockholm. Han hade ingenstans att bo så han fick sova på våran soffa ett par veckor. Eftersom P H gick i skolan så blev det jag och Jens som hängde på dagarna. Jag kände inte Jens väl, men nån kväll på Gamla Tanneforsvägen hade vi ändå suttit och druckit oss fulla, han och jag, vet inte varför, och drömt om Stockholm och rockmusik och det gamla vin, kvinnor och sång. Jag gillade Jens, och jag visste att han spelade Hammondorgel. Jag hade sett honom spela med ett bluesband på tjugoettans krog i Linköping. Jag tog med honom till replokalen i Münchenbryggeriet för att träffa Johansson och vara med på ett rep. Alla gillade Jens och jag var glad att ha en jämnårig i bandet. Det fina med Jens Back är att när det kommer till rock'n'roll är han en större romantiker än dom flesta. När han senare skaffade en egen lägenhet satte han upp telekablar på väggarna för att han ville somna till doften av rockmusik. Han äter Lynnard Skynnard till frukost. Jag träffade en kvinnlig ljudteknikerlärling, dom är inte många, i Visby flera år senare och visste att Hovet skulle dit och spela in sin platta och kunde se Jens framför mig när han skulle möta henne. En snygg tjej med slitna jeans som kunde micka upp ett Leslie skulle Jens kunna dö för. Nu bor dom på Norrmalm.
Karl-Magnus skulle göra omslaget till skivan och han hade valt att jobba med fotografen Peter Norrman. Vi hade långa möten om hur det skulle se ut och vad jag skulle ha på mig och Karl-Magnus kunde med eftertryck säga saker som: Jag ser mycket gult, kanske en cykel. Det var inte som på Kärna Reklam. Peter tog över tolvhundra bilder, minns jag, och jag började förstå att det nu, på ett stort skivbolag, fanns större möjligheter men också mer att ta ställning till. Jag hade inte tänkt så mycket på nåt annat än låtarna tidigare. Förpackningen hade bara varit en förpackning. Ändå hade jag noggrant studerat alla andras förpackningar utan att riktigt förstå hur mycket det bidrog till helheten.
På sommaren nittioåtta var jag färdig med Fruängen och flyttade in i en tvåa, andra hand och möblerad, på cirkusvägen i Västberga.
Med solen i ögonen kom i slutet av augusti nittiåtta och den följande hösten gjorde jag min första riktiga turné ihop med bandet från skivan. Tvivel, första singeln, hamnade på Tracks, jag fick göra en del intervjuer med tidningar och jag, Jens, Nygren och Jennifer gick efter ett halvår ut och åt japanskt på Tegelbacken och firade tiotusen sålda ex av plattan. Plötsligt fanns det folk i Umeå som kunde mina sånger, i Växjö, i Västerås, folk i städer jag inte ens varit i tidigare. Jag visste inte vad jag skulle tycka. Jag vandrade under en klar himmel. Luften var frisk och lätt att andas in.
submitted by Loxus to winnerback [link] [comments]


2019.08.09 16:36 leninism-humanism Varför vänder sig klimatrörelsen i första hand till den fackliga byråkratin?

Grön ungdom skriver till exempel sin "förfrågan" om strejk till LO, men även liksom Fridays For Future och kringliggande har i första hand nått ut till den fackliga byråkratin och agerat överraskade och besviken när topparna svarade att "så använder vi inte strejkvapnet". Vem som helst hade kunnat förutspått att dem som inskränkte strejkrätten också inte tänker använda strejken på det mest militanta sett som går.
Klimatrörelsen i Sverige har än så länge varit väldigt avskild från den organiserade arbetarklassen. Det som synts i media är akademier, studenter, vänsterskribenter och så vidare som kunnat vara aktivister och tagit del av blockader och skolstrejker. Nu har man börjar rikta in sig på att ha en politisk strejk men man verkar genomgående ha accepterat LO-byråkratins syn på sig själv som representanter för arbetarklassen. Det har inte funnits något basarbete inom facken under ifrån, det har inte funnits någon agitation i fackklubbar eller på kongresser från klimatrörelsen, inga insändare till våra tidningar, och så vidare. Historien har lärt att dem gånger den fackliga byråkratin faktiskt tagit ut sina medlemmar i strejk har det varit en väldigt passiv och inte en framgångsrik kamp.
Vissa har tagit upp politiska storstrejken 1902 för allmänrösträtt som ett exempel på att LO faktiskt har använt strejken politiskt men det glöms att det var under helt annorlunda omständigheter inom facket. På den tiden på gick det fortfarande interna strider mellan dem revolutionära arbetarna och den växande byråkratin med stöd av arbetarföreningarna och Branting. Facklig kamp var fortfarande rotad i att medlemmar själv hade möten och sedan röstade om vad de skulle göra, det var innan de stora avdemokratiseringarna för att anpassa sig till "arbetsfreden" och innan man ersatt medlemmar med heltidsfunktionärer.
submitted by leninism-humanism to arbetarrorelsen [link] [comments]


2019.05.08 20:43 JhanNiillh En bericht öäver Ysland up middelsassisk uut dat late 16. jh.

Digitalisaat hyr: https://digital.staatsbibliothek-berlin.de/werkansicht?PPN=PPN837867304&PHYSID=PHYS_0001&DMDID=
De tekst nedden is van my aftipped. Vindet jüm feylers, wyset my dår gaern up hen.
Peerse/ Gories (1594)
Van Ysslandt / Wat vor Egenschop / wunder vnd ardt des Volckes / der Deerte / Vögel vnd Vische / darsüluest gefunden werden. Geschreuen dörch einen gebaren Ysslander / vnd dörch de yennen / so Jaerlikes yn Ysslandt handeln / yn den Drück vorferdiget. [GORIES PEERSE Anno Domine LXI Gedrücket im Jare / 1594 ZVC.]

Dar licht ein Landt Nordwest yn der See/
Vam Düdeschen Lande/ so men secht:
Veer hundert Myle vmmentrendt efft meh
Dat ys euentürlick van frost/ regen/ winde vnd schnee/
Dartho van vngehüren Bergen aver allen/
Dar wasset neen Gras/ sunder yn den Dalen.
Ein hoch Berch/ de Schneuels Jökel groth/
Den nemande je heffe van Schne sehn blodt/
Men süth en wol by dörtich Myle hen.
Noch ys dar ein Berch heth Hekeluelle/
Den holden darde Buren vor de helle.
Dat maket/ dat daruth kümpt vaken/
Vürflammen/ syn rokent ys stedes ane maten.
Men hört vnd süth seltzam Wunder ock da
Vnd ys gescheen by Minschen dencken kla
Do ys groth Vüer bave uth Hekelvelde ghan so sterck/
Vnd heffe vorteret Gras/ Minschen vnd Hüserwerck.
Ock gescheen dar Erdtbevinge sehr vaken/
Vnd deith groten schaden yn eren Gemaken/
Brinckt darnedder wat se hebben gebuwet.
Van dessen dingen ick nicht alles seggen kan/

Wat yn vorschenen Jaren geschach/ weth yderman/
De yn Ysslandt handeln vnd dar varen/
Vnd ys gescheen binnen twölff Jaren/
Dat vp dat mål yn einer Nacht/
Geschegen Erdtbevingen mit macht/
Achter na men hord ein starck gedon/
Als mit Büssen nicht mach geschehen/
Thor stunde ginck ein geweldich Vü
Uth der Erden sehr groth vnd vngehür.
Idt was so hefftich vnd gruwsam groth/
Dat ydt grote Velsen vnd Steenberg thoschmeltet hat.
Vth dem Vür quam damp vnd schmock/
Dat men den Dach nicht konde kennen ock.
Vnd dat Vür scheen an den Hemmel kla
Gruwsam knarrent hörde men dar.
Ock seggen de Lüd dar alle ynt gemein/
Dat Vür brendt so wol ym Regen als ym Sünnenschyn.
Dar ys veel Moraß vn mennige Waterfloth
Van krafft ys de Weyde vor andern Landen groth.
So bernen ock de Sweuelberg also seh
Dat men ydt süth auer xij Myle edder mehr.
Vth etliken Bergen kamen Börne also heth/

Darinne tho Baden weer groth vordreth/
Süs synt dar ander Börne nicht so gantz heth
Dar men wol möcht ynne Baden ån vordreth
Ick hebb gereiset vor Süden Norden/ Osten vnd Westen/
So düncket my syn vor Süden vnd Westen/
Sy de Vischerye am allerbesten.
Vor Osten vnd Norden hebben se beter saken/
Dar könen se guden Wattman maken.
Wente se hebben dar Schape genoech/
Köye vnd Zegen ein gudt gefoech.
Ysslandt ys an allen enden sehr gudt/
Overst de darynne veel reysen wil/
Moth lyden frostes/ hungers vnd dörstes veel.
Dar synt der Beken so veel vn waterschwall/
Dat men se nicht kan tellen all.
Daruör tho reysen ys grote vå
Dat segge ick juw gewiss vnd ys wår
Se du dar ynt Landt wult reysen wat/
Dar vindestu selden Dörpe noch Stadt.
Wente so du reysen wult aller de hogen Velde
So möstu mit dy vören Paul un edder Telde
Kost vnd Spyse möstu mit dy vören/
Ock werstu gruwsam külde darsüluest spören.
Du möst dyn Telde setten vnd nedderschlan/
Denn du bywylen nicht kanst vordan ghan/

Ock nicht vörwert reisen edder ryden/
Regen/ sne/ külde/ lert dy sölck reisent myden/
Also/ dat du nicht eines stredes vern van dy/
Kanst sehn tho degen des gelöve my.
Alle Wege vnd Stege weyen tho van Sne/
Darümm kanstu nicht reisen/ ehr du wedder kanst sehen.
Van den hogen Velden möstu hebben de mercke/
Vn mit dyner Spyse vn Gedrencke dy stercke
Mennich Man moth darup vorvresen/
Dörch hunger vnd dörst syn Levendt vorlesen/
Du werst yn Ysslandt och nergen vinden/
Nene Hasen/ Ree/ Herten edder Hinden.
Neen ander Wildwerck/ alse witte/ grawe vn brune Vösse/
Dartho veel wilder vngetemmeder Rösse/
Ock so byten tho dode veel Schape de Vösse
Ock kamen dar vor Norden vitte Baren/
Vth Grönlandt vp dem Yse her varen.
Des Yses kümpt alle Jaer vor Norden veel an
Dat ys groth vnd dicke/ dat dar neen Schip ankamen kan.
Dat ys vaken xx edder xxx vadem dicke vnd sehr groth.
Dat ydt de Schepe (so se daryn kamen) vorderuen doth.

Vmme S. Johanni dach effte dar vmmentrendt/
Segeln se vor Norden yn de Have behend/
So ys dat Yss thom meisten deel vorlopen/
Dar laden se den Sweuel mit groten hupen.
De Sweuel wert vor Norden vth den Bergen gegrauen/
Den möten de Perde beth an de See dragen/
De Berge up vnd dål/ klein vnd groth/
Dat se darunder vaken blyuen dodt.
Vmme der hogen Berge willen/ könen hyr varen nene wagen/
Darümm möten se de last up eren Rüggen dragen.
Van Vageln kan ick nicht anders schriuen/
Den de Goßarne vnd Rauen dat vordryuen.
Gröter Raven synt yn Ysslandt gewiss/
Als yn nenem Lande tho vinden ys.
Vor Osten vnd Norden synt ock veel schöner Valcken/
Ouerst se hebben dar neen Speck by den Balcken.
Veel witte Raphöner synde avert gantze Land gudt/
Ouerst dat ys neen Beer ock neen Brodt.
Ick schold ock wol schriuen van Roggen/ Weiten vnd Garsten/

Dat kan van külde yn Ysslandt nicht wassen.
Appel/ Beren/ Erweten/ Bonen Lyn vnd Maen/
Kan dar vor külde nicht upgahn/
In summa du werst dar nene Früchte vinden/
Du mahcst se den süluen mit dy bringen.
Ock kan nicht wassen wat men dar Plantet vnd Seyet.
Darümm wert dar ock nicht als Gras gemeyet
Ouerst gude vette Ossen vnd Schape
De synt dar wol yn vuller mate.
Dat Vehe wert dar yn veer Weken so vett/
In andern Landen mestet ydt de Hauer nicht beth.
All wat dar van Perden vnd Mödern ys
Dat synt all Telde vnd am gange gewiss.
Hasseln/ Ekenholt vn Boken ys dar sehr dü
Neen ander Holt denn Bercken wasset dar gehür
Torff/ Danck/ Kodreck vnd Vischeknaken
Hebben se/ dat se Vür daruan maken/
Datsülue moth men dar köpen dür.
Ock synt dar umm dat Landt Waluische går vngehür.
Se ghan dar an dat Landt sehr vaken/
Dat nemandt sick thor See darff maken.

Van acht efft negen Elen de groten HakalHakal ys ein Visch
Kan he vp ein mål vorschlingen all.
Wente syn Mundt ys so auer groth.
Dat men möchte daryn segeln ein Both.
Sobald se de Vische upkamen sehen/
So möten se na dem Land sick vorsehen.
Van hundert Elen edder mehr ys de lenge/
Nemandt sunder dat grote Ys kan en bedwingen.
Dat Lüd könen an em nichts hafften/
Wen se schon all ere macht vnd Wehr upbrachten.
Sunder kümpt he twischen dat Landt vn Yss/
So ys he dar gefangen gewiss/
Vnd moth dar syn leuendt laten thohandt/
Alssden ys he kamen yn der Minschen gewalt.
Gruwsame Tenen hebben se vngefeh
Van dren Elen ys de lenge edder mehr.
Flomen als ein Harnsch an synem Koppe hat/
Syn Stert ys nicht geringer gröth vnd mate.
Dat ein wunder tho glouen ys/
Ick segge juw dat vorwar vnd ys gewiss.
Dat Landt licht ynt lange/ vn nicht ynt runde
Ys wol hundert Myl lanck alle stunde.
Ydt ys mit rugen Hün en wol begauet/
Dersüluen tho köpen werden dür gelauet.

Begert men der klenen Kinder ein edder meh
Se geuen se emem vmmesüs darher.
Nu ys körtlick gesecht van Ysslandes ardt vn gestalt/
Ick wil nu ock seggen van des Volckes gewalt
Wat se bruken vor Klede Spyse vnd Gedrencke/
Ock wat se dryuen vor ander schwencke.
Erstlick schaltu mercken vnd wol vorstån/
Dat se gemeinlick Kapellen by eren Hüsen han/
Daryn se dachlick ghan vnd Beden/
So baldt se uth dem Bedde treden.
Mit nemande se ein wordt reden dohn/
Ehr se er Gebedt hebben gedån.
Hyr synt ydt hillige Lüde.
Den Psalter Dauids dachlick Latynsch se lesen
Dat meiste part vorsteith daruan nicht eine vesen.
Veel Kerckheren vn Prediger yn dem Lande/
Predigen tho mennigen tyden ym Jaer
Nicht twe mål/ dat ys schand vnd grote vår.
Van Personen synt se groth vnd ock klein/
Ouerst Horerye vnd Ehebrock ys dar sehr gemein/
De plegen se meh denn anders wor tho dryuen.

So deith ydt de gemene Man nicht vor Sünde schriuen.
Wenn se einen Düdeschen könen bedregen seh
Dat achten se nicht vor eine vneh
Bunte Kleder dragen dar beide klein vnd groth
Darby hebben se ein stolten modt.
Wor se thosamen kamen thor stundt/
Küsset de eine den andern vor den Mundt.
Up desse wyse dohn se sick einander gröten/
Vnd töget einer dem andern syn gemöte.
Dar synt veel Stene vnd weinich Sandt.
Vnd veel starcker Lüd syndt dar ynt Landt.
Se nemen ein Vath Osemundt van der Erd vp den Rügge/
Im gantzen Lande ys nicht mehr als eine Brügge.

Wenn se willen/ so könen se ein schmale TunneBeers nemen van der Erden vp/ vnd drincken vth demSpundthale/ delick alse de Buer vth dem Lechelen drincket.De gebarene Ysslanders achten dat nicht vor vn-rein/ dat dar vele vnreines Hårs yn der Botteren vormen-get ys/ vnd vnderwylen ein pår Lüse/ wente ydt ysLusich volck.
Dartho harden vulen Visch vngesolten/
Darby veel Botter mit Hare vngeschmolten.
Ock Solten se dar dat Flesch går nicht also/

Isset mage so ethen se Tallich dartho.
Hakal vnd Visch ethen se rho vnd vngesolten/Hakal ist ein Visch.
Schu Drabbel/ Meelbrey vnd Blomen/
Möten allene vor de Heren kamen.

Schur ys dicke Melck. Drabbel wert van sö-ter Melck gesaden/ beth se hart wert. Blomen ysSchapeswurst.

Ane Solt vnd ock ane Brodt/
Düncket en de Spyse wesen gudt.
Van den Selhunden dat geile Speck/
Ane Solt vnd Brode yn eren Beck.
Dat ethen se so gyrigen vngesaden/
Alse werent Höner vnd Hasenbraden.
Schape/ Ossen/ wo lang se ock gestoruen weren/
Sölcke Spyse mögen se ethen vnd vorteren.
Ick sach ydt ein mål sick so begeuen/
Dat einem syne Ko was dodt gebleuen/
Vmme Wynachten was se gestoruen/
Vp Vastelauendt was se em vnuordoruen/
He vandt se ym schnee/ vnd toech se heruth/
Do schmeckede em dat flesch noch als ein Krudt.
Dith ys also gescheen vor Süden/
Des Landes/ vp Arckermisse bedüden.

Dat glöuet my vorwar vnd gewiss/
Dat dith Schriuent nicht gelagen ys.
De Botter ethen se dicke/ dat Brodt ys dünne/
De Visch wert gedröget ym Winde vnd yn der Sünnen.
Den halen se vth der See mit Lyues vår.
Dat segge ick juw gewiss vorwar.
Dat Water vnd ock de Waddeke fyn/
Moth en ein gudt Gedrencke syn.
Wert en dar Beer mit schepen hen gebracht/
Se drincken dewyle dt wart mit macht.
Auer achte Dage laten se ydt nicht düren/
Se fürchten ydt möchte sys vorsuren.
Wol dar kümpt/ mach flucks mit en drincken/
Daruör darff he geuen nicht einen Twincken/
Darümm sick ock de Buren darhen schicken/
So se mercken/ dat se ån betaling könen sitten
Ock steith dar nemandt vp vam Dische
De syn Water wil laten/ glöuet my gewisse/
De Hussfrouw moth em dat Becken reken/
Wen he gelaten hefft/ ehr deith se nicht wyken
Vnd moth ydt denn wedder van em nemen/
Des dhon se sick går nichts schemen.
So moth se denn dat vthgeten lyse/
Dat ys desses Landes gebruck vnd wyse.
Se sitten vn brummen alse Baren vn Hunde/

Wenn dat Beer vth ys/ wisschen se auer de Munde/
Also ghan de Geste wech na eren Hüsen/
De Wert mach bliuen mit synen Lüsen.
Gern drincken se vth Schalen/ selden vth Flasschen/
Nümmer dragen se Geldt yn eren Tasschen/
Hoeffnegel hebben se wol de se tellen.
Vth Kohörnen Bekeren drincken se ock dat Bee
De sint flitich gedreyet rundt vmmeher.
Ane Geldt ethen vnd drincken ys dar nene schande/
Dat ys de maneer van dessem Lande.
De Hüser stån dar yn der Erden/
Vor den Lüsen kan men sick nicht erweren.
Des Auendes se fro tho Bedde ghan/
Des morgens se lathe wedder vpstån.
By teine efft mehr schlapen se yn einem plane/
Thohope liggen beide Frouwen vnd Manne
De Höuede vnd Vöthe leggen se thohope fyn/
Schnuuen vnd vysten alse ein hupen Swyne/
Thosamende vnder eine Wattmans Fallien/
Er Weater geten se thohope in eine Ballien/
Dat se de Nacht auer hebben gelaten/
Daruth waschen se er Höuet vnd Mundt mit maten.

Wattman vnder vnd auer he
Dat ys er Beddinge vnd ock nicht mehr.
Wen se by Winters tyden des Dages vpstån
So könen se vor Schnee nicht vthghan.

Kamen se vth/ se sehen nichtes denn hoge Berge/bedecket mit Schnee/ dat ys ere Lust vnd fröuwde.Darna leggen se sick wedder ynth WattmansBedde/ alse de Schwyne ym Kauen/ Denn möten endat Gesinde edder Kinder ethen vnd drinckt vpt Beddebringen/ wen se denn sick satt gegeten vnd gedruncken hebben/so willen se darna anders nicht dohn/ denn spelen im Bredt-spele edder Schacktafeln/ dar bringen se de tydt midt hen.Darna möten de Knechte vth/ vnd söken dode Schapevnnd vule Vissche/ de se darna ethenn by eremDissche.

Wem desse dinge nicht wol geuallen
Vnd desse Kost nicht kan vordouwen alle/
De kan sick yn Ysslandt nicht erneren/
Dat segge ick ynt gemene mit ehren.
Vnd wol dith nicht glöuen wil noch kan/
De segel süluest dar henan/
Vnd reyse da als ick hebb gedån/
Dat he de warheit deste beth eruaren kan.
submitted by JhanNiillh to Sassisk [link] [comments]


2019.01.22 13:39 demagoogle Antisocialmediaguru utan följare

Det är såklart världens gubbigaste spaning (”asociala medier, som jag kallar dom höhö”) men här är iallafall ett manifest från en antisocialmediaguru utan följare.
BOK ISTÄLLET FÖR FACEBOOK
Jag skulle vilja slå ett slag för den där orörda deckaren som du fick i julklapp förrförra året. Eller kanske inte just för den, eftersom jag inte vet exakt vilket det är (men det går ju att föreställa sig) utan för att sjunka ner i böcker överhuvudtaget. En av mina största problem med fejjan är att den undergräver vår förmåga att sjunka ner i saker (förutom i djup misär förstås) eller ens koncentrera oss på något under en längre tid. Så vad är alternativet till Facebook? Inget. Det måste vara något annat, och om inte läsa deckare så kanske skriva en eller testa att ha lite tråkigt ibland.
KOMMUNICERA DIREKT
Men hur ska vi då organisera oss utan exempelvis Facebook? Det är ju där folk är? Ja, detta stämmer till viss del. Men det är inte en plattform som är gjord för organisering. Det blir väldigt många inlägg och väldigt lite substans. Jag tror att fler än någonsin har teoretisk möjlighet att känna till möten och aktioner, men det leder knappast till någon våg av deltagande. Antingen försvinner det i bruset eller så devalveras värdet av informationen, det man ser rör inte en själv utan allt är riktat till alla. Botemedlet är den gamla goda traditionen att ringa upp folk och fråga om de vill komma. Effektiviteten i detta går verkligen inte att överskatta.
TA DITT TYCKANDE PÅ ALLVAR
Alltså det är ju utmärkt att du tycker saker. Om det ska bli någon ordning på något så måste någon säga ifrån. Så tyck till, för all del. Men vem ska du nå? Att posta på Facebook eller Twitter är lite som att gräva en mysig grop för din åsikt och lägga på granris. Det är hemtrevligt i gropen, och du känner folk som bor där. Men du kan räkna antalet gånger någon utanför gropen märkte ditt tyckande på ena handens fingrar. Folk behöver leta upp dig för att ta del av dina hot takes om samhället. Och så kan vi inte ha det! Men hur når du ut om du inte äger en tidning om de senaste trenderna inom solpaneler? Jo, i detta nådens år 2018 finns det en häftig grej som heter papperstidningar som kommer ut över nästan hela landet. Och dom publicerar dina insändare gratis (!) trycker dom i sin tidning (!) lägger tidningen i brevlådan hos en massa folk (!) som sedan läser den till frukost eller andra måltider eller på toaletter (!!!). En ok skriven insändare med röd tråd och 1000 tecken kan komma med i 15-20 av dessa tidningar. (Bryggan mellan internet och frukostbordet heter Insändarmaskinen).
VÅRDA VÄNSKAPER, BEKYMRA DIG INTE OM BEKANTA
Visst kommer ditt kontaktnät att krympa lite utan sociala medier. Vad åt ditt ex til frukost i helgen kan vara ett exempel på information som du helt enkelt måste klara dig utan. Men jag tycker inte att du behöver gå från 500 vänner till ingen. Ett sätt att göra omställningen på är att bli en bättre vän till de du tycker mest om. Att lägga lite tid (som du nu plötsligt har en hel hög med!) på detta genom att ses, skriva brev (obs att frimärken nu kostar 9 kronor, vad fan hände?) eller ringas lite oftare är inte så dumt.
BYGGA NYA MÖTESPLATSER
En infrastruktur som faktiskt skulle behövas är en digital inkörsport till vänsterrörelser. Visst, det finns veckotidningar och magasin med tyckande som vi uppmanas att rädda emellanåt samt några få klickbetesmarker som jagar med hammare och skära efter den mest snaskiga rubriken. Men ett öppet forum, där någon kan regga sig och få svar på sina frågor, vägledas in i aktivism tycker jag saknas. Kanske är det inte ens ett forum utan en hemsida som en frågespalt?
submitted by demagoogle to RedMirror [link] [comments]


2018.09.29 09:27 Son_Is_That_You Kan jag göra något mer juridiskt?

I sommar har jag tagit många juridiska strider emot sjukvården, IVO, försäkringskassan och min arbetsgivare. Nu har känslorna kommit ikapp och jag känner mig väldigt mentalt dränerad. Kan jag göra något mer, anmälningar eller så? Är fullt medveten om att allt detta är lite overkill, med tanke på att jag lider av en depression. Men... Jag har alltid varit den som vill hjälpa och förbättra saker. Är ju knappast ensam om att bli behandlad så här. Vill inte vara den gode medborgaren som bara sitter hemma och svär. "Har man inte anmält/rapporterat något så har det inte hänt." Så känner jag.
Förra året hade jag självmordstankar. Bestämde ett datum då jag skulle begå självmord. Fick remiss till vuxenpsyk, från vårdcentral, där jag berättade till en psykolog att datumet var ca en månad framåt. Fick gå hem efter samtalet bara. På vårdcentralen igen fick jag antidepressiva utskrivet. Läkaren ville ej lägga in mig i förrebyggande syfte, utan sade att vi fick hålla kontakten och se vad som skulle göras när datumet närmade sig. Blev remitterad till en "akut" psykolog som jag fick träffa fem (?) gånger. En morgon vaknade jag och kom på att, det var ju dagen innan jag skulle ha tagit mitt liv. Hur fan missar man något sådant? Var väldigt stressad den perioden pga mycket jobb och så. Hade mixade känslor... Dagarna gick och ilskan hann ikapp. Ingen jävel hade haft kontakt med mig. Klagade på vårdcentralen och frågade vad fan läkaren höll på med. Via patientnämnden sade läkaren att det var mitt ansvar att kontakta vårdcentralen för hjälp. Klagade till IVO som sade att de ej behöver ta sig an klagomål som mitt. Överklagade några gånger. Klagade sedan till förvaltningsrätten, som inte ville göra något, pga att mitt klagomål inte föll under deras paragrafer, för vilka typer av klagomål de tar sig an. Överklagade till kammarrätten som sade samma sak. De tar sig inte an dessa typer av klagomål. Gick till förvaltningsrätten där jag satt och fick prata med en jurist. Jag brast ihop och började skaka och gråta. Juristen gav mig papper och ursäktade att de inte kunde göra något. Fick tipset att fortsätta överklaga på IVO, vilket jag inte orkar... Har klagat till LÖF (ansökt om ekonomisk ersättning) som har startat en utredning. Vad mer kan jag göra?
Har varit sjukskriven i sommar. Ansökte om sjukpenning hos försäkringskassan (FK) som genast började sega med processen. De sa att jag inte var registrerad, vilket kunde ta uppemot fem månader att göra. Förra året flyttade jag hem igen. Bodde utomlands i några år och hade avregistrerat mig hos FK. Jag sade att när jag flyttade hem igen så folkbokförde jag mig hos skatteverket (SV). När jag gick till SV frågade jag om jag behövde göra något mer, tex gå till FK och skriva in mig. Nej sade SV. Vid folkbokföring skulle SV skicka brev om detta till FK, som i sin tur skulle skriva in mig i deras system. FK sade att detta inte stämde. Jag ringde SV som sade att FK svamlade och hade gjort fel. Efter många samtal hos FK fick jag tillslut min sjukpenning efter ca fyra månader. Utbetalningen, klumpsumman, betalades sista veckan under min sjukskrivning. Jag anmälde FK till en justitieombudsman. Har inte hört något om denna process. Kan jag göra något mer?
Jag blev sjukskriven för att jag har jobbat alldeles för mycket och intensivt. Min arbetsgivare har brutit mot arbetstidslagen, och andra lagar från arbetsmiljöverket. Blev tvingad till brutal övertid en dag och kollapsade på jobbet. Har haft kontakt med arbetsgivaren och facket om detta, samt om missförhållanden på min arbetsplats. Fick träffa ett skyddsombud som hade möten med mig och chefen. Skyddsombudet ställde inga krav till chefen utan väntade bara på att chefen skulle börja sköta sig. Min psykiska ohälsa blev sämre. Har nu haft kontakt med flera ombudsmän och ledningen för min region på facket. De har ställt krav till chefen om förbättringar. Dock har chefen fortsatt att missköta sig. Har klagat till ledningen hos arbetsgivaren, och även anmält dem till arbetsmiljöverket. Har sagt till facket att när mitt ärende läggs ner kommer jag klaga till deras förbundskontor. Kan inte göra något så länge jag fortfarande har ett pågående ärende, enligt dem själva. Vad mer kan jag göra? Hur anmäler man ett fackförbund? Går det ens?
submitted by Son_Is_That_You to sweden [link] [comments]


2018.09.10 12:37 Rhamni Vi har ett stort problem, och vi måste prata om det

När man är ute och går på landsbygden och möter någon på vägen. Man kan ignorera varandra på långt avstånd, men till slut ser man den andra jäveln tjugo meter bort, och det är för tidigt att hälsa men oartigt att ha ögonkontakt, så man får titta ner på grusvägen eller ut över ängarna medans man räknar ner till dess att det är dags att hälsa och le några sekunder tills man passerat varandra. Det är omöjligt att tänka på något annat under den alldeles för långa tiden dessa möten tar, och det förstör helt stämningen när man bara vill njuta lite av den friska luften.
Det är obekvämt för alla inblandade och måste bort. Jag tycker vi gör upp ett schema så att vi slipper stöta på varandra på vägen på det här sättet. Stadsborna trivs uppenbarligen med att leva hopklämda som sardiner, men vi civiliserade människor på landsbygden kan bättre än så här.
submitted by Rhamni to sweden [link] [comments]


2017.06.03 05:40 Bolelabunga Vart vänder man sig när sjukvården inte fungerar?

Fullt medveten om att det här kommer bli nedröstat till max. Men vad gör man när ingenting fungerar?
Jag var dum nog att försöka söka hjälp hos vårdcentral, samtalsterapi, psykolog..
Jag gick hårt hårt in i väggen för nästan 2 år sedan och har försökt hittat någon form av hjälp sedan dess. Det jag kände till en början var av någon som helst hjälp var samtalsterapi som jag har i närmare i ett år gått hos och totalt tappat hoppet om att kunna hjälpa mig.
I början (ca 4 månader efter helvetet började) så hade jag inte sovit på över 5 dygn, jag var i total krash och fick tabletter både för mående & för sömn... jag fick t.o.m. läkarens privata mobilnummer för han var orolig att jag skulle göra något dumt av det hela.
Det var en tröst, det kändes som någon brydde sig.
Sedan började samtalsterapin & psykologmötena, vilket till en börjarn kändes bra... någon fanns där.
Men mycket snart gick det över i "Kan du visa i den här rutan hur du mår idag?"
Jag går i dagsläget på möten och sitter timtal och fyller i papper med "Mellan 1-5, hur skulle du förklara hur du mår?"
Min terapeft eller psykolog har ingen som helst aning om mitt liv längre, de har ingen aning om att min sambos fader gick bort i cancer för några månader sedan som påverkade oss båda otroligt mycket, de vet inget om att min sambo har fått en tumör i en lympfkörtel , de har ingen aning om att min egen mor & hennes bror båda har fått hjärtstopp de senaste 5 månaderna. De har ingen aning om hur jag mår... alls.
De vet inte att jag slutade kämpa för länge sedan... jag har gett upp, jag går på sparlåga...
Förutom de där papprena jag får fylla i varje gång jag är där, det vet de... de vet att jag har en 2/5 på välbefinnande...
"Det är det försäkringskassan vill ha, de behöver underlag!"
"Den enda som kan hjälpa dig, är du själv"
"Jag har en annan patient, han/hon har det svårt med det här... och han/hon har funnit det här som hjälp"
Vad gör man när man inte finner någon trygghet någonstans... alls?
submitted by Bolelabunga to sweden [link] [comments]


2016.04.19 07:37 MrOaiki Sammanfattning av Kaplans karriär

1992–1998. Läser lantmäteriprogrammet på Kungliga tekniska högskolan (KTH). Ej avslutad.

2000–2002. Ordförande för Sveriges unga muslimer.

2004–2011. Ordförande för IOGT-NTO i Stockholms län.

2005–2006. Presstalesman för Sveriges muslimska råd.

2006. Väljs in i riksdagen för Miljöpartiet.

2 februari 2006 anser Kaplan att yttrandefrihet inte sträcker sig till att avbilda Muhammed. ”Det här handlar inte om yttrandefrihet utan att man kränker människor i deras tro. Jag kan inte se någon yttrandefrihet råda i detta. Det är en provokation som inte går att stödja.” Vidare säger han " Det är fel att ta upp det som en yttrandefrihetsfråga. Det handlar om en maktfråga, där en utsatt grupp provocerats och där man på förhand kunde förstå att de skulle känna sig kränkta. Då kan man inte komma dragande med yttrandefrihet."

Källa: "Muslimska rådet i Sverige: Det här är ingen enskild händelse i tidningen" Dagen 2 februari 2006.

Februari 2006. Jämför i en intervju i Sydsvenskan muslimska extremister med högerextremister: ”De är som Nationaldemokraterna: en liten högljudd gren som försöker upplysa om att vi andra är inne på ’fel väg’. De har till och med samma åsikter som svenska högerextremister: de talar om en judisk, sionistisk världskonspiration som styr allt”, säger han.

11 mars 2010 riksdagen röstar om Sverige ska erkänna Turkiets folkmord på armenier. Miljöpartiet var för ett erkännande. Men Mehmet Kaplan argumenterade under ett långt anförande för att riksdagen skulle rösta nej. När det sedan var dags för omröstning lämnade Kaplan kammaren och deltog inte.

31 maj 2010. Grips av den israeliska armén på ett av fartygen i konvojen ”Ship to Gaza”. ”Det var som om pirater hade anfallit oss”, säger han senare om bordningen.

2011. Bjuder in Yvonne Ridley, som spridit antisemitism, till riksdagen. När han kritiserades backade han: ”Min bakgrundskontroll när det gäller Ridley har brustit.”

2013 Mehmet Kaplan umgås med en turkisk organisation direkt underställd Turkiets president, som uttalat finansieras för att sprida Erdogans propaganda över världen. Det är miljöpartisten "Rafed Shandelin" (eller hur det stavas) som är Erdogans svenska ambassadör. Därefter deltar Kaplan på ett antal möten med detta propagandaorgan i sällskap med sin kollega underställd Erdogan. Här kan man bara spekulera i vilka ärenden han gått för dem, men att förneka folkmord på kurder är ju i linje med Erdogans bild han vill förmedla. (källa: http://www.svtplay.se/video/7552052/aktuellt/aktuellt-18-apr-21-00 runt 14:00 in i sändningen)

2014. Utses till bostads- och stadsutvecklingsminister i Stefan Löfvens regering. Ett av målen är 250 000 nya lägenheter till 2020.

3:e oktober 2014. Han tillträder som minister.

Den 17:e oktober 2014. Kaplan flyger till Turkiet på officiellt besök. Som bostadsminister i Sverige. Det ifrågasätts av folk (källa http://www.uvell.se/2014/12/26/vad-gör-mehmet-kaplan--24743326) Det tog också mindre än en vecka efter regeingstillträdandet innan han uttalade sig om utrikespolitik till en Turkisk tidning:

*Så som statsministern läste upp det i regeringsförklaringen, kommer Sverige att erkänna Palestina. Det kom reaktioner från dem som, i likhet med Israel och USA, finner detta problematiskt. Att Sverige, som en av de viktiga länderna i EU, erkänner [Palestina] är naturligt. De ockuperade territorierna kommer, om Gud vill, att befrias, och östra Jerusalem kommer att bli Palestinas huvudstad. Vi kommer att hjälpa till med detta som regering.

16 oktober 2014. Före detta riksdagsledamoten Nalin Pekgul (S) påtalar i en debattartikel i Dagens Industri flera tveksamma uttalanden från Kaplan, och menar att ingen vågar kritisera honom av rädsla för att framstå som islamofob. Kaplan avfärdar kritiken som svepande anklagelser som inte går att försvara sig mot. Han får stöd av Löfven: ”Jag har fullt förtroende för honom.”

November 2014. Kaplan sitter i Husbymoskéns styrelse och skriver på ett årsprotokoll där 1,3 miljoner kronor fattas från Moskéns konto. 1 miljon av dessa har förts över till någon stiftelse. 300 000 till ett okänt konto. Kaplan menar att han inte är ansvarig eftersom han inte normalt varit aktiv i föreningen, men på papperet var han ordförande på i alla fall årsstämman.

2015. Vid ett seminarium i Almedalen om islamofobi nämner Kaplan i samband med att svenska IS-krigare diskuteras svenskar som stred för Finland under finska vinterkriget. Han kritiseras för uttalandet och uppger senare att det aldrig var hans avsikt att jämföra företeelserna.

14 april 2016. Expressen avslöjar att Mehmet Kaplan i juli 2015 deltog på en middag med företrädare i Sverige för Grå vargarna, en turkisk högerextrem organisation. ”Som gäst på en tillställning kan jag inte kontrollera vilka andra som är närvarande”, säger han till tidningen.

17 april 2016. Kritik när Kaplan liknat israelers agerande mot palestinier med nazisternas behandling av judar i en film från 2009 som Svenska Dagbladet tagit del av.

18 april 2016. Utrikesministern Margot Wallström riktar skarp kritik mot Kaplans uttalanden om Israel, palestinierna och Förintelsen. ”Jag tycker att det var ett fruktansvärt uttalande och jag tar starkt avstånd från detta”, säger Wallström till TT och Sveriges Radio på väg in till dagens utrikesministermöte i Luxemburg.

18 april 2016. Mehmet Kaplan avgår, meddelar statsminister Stefan Löfven. ”Jag har i dag fått Mehmet Kaplans begäran om entledigande som statsråd”, säger statsminister Stefan Löfven. ”Jag har beviljat begäran.”

PS: Detta är vad vi vet. Det är orimligt att tro att han mellan dessa filmade tillfällen inte sagt eller gjort något.

EDIT: Lade till Mehmets deltagande i Turkiskt propagandaorgan 2013 EDIT2: 17 oktober 2014 när han reser till Turkiet som bostadsminister. EDIT3: Kaplan satt i Husbymoské och skrev på årsredovisning i vilken 1,3 miljoner kronor fattades. EDIT4: Kaplan anser inte att yttrandefrihet ska råda när det gäller teckningar av Muhammed, och han menar att det är en utsatt grupp som provoceras.
submitted by MrOaiki to sweden [link] [comments]


2016.01.21 12:11 protosapiens [Seriös] Pallar inte kontoret länge / Möjligheter till omskolning för akademiker?

FL;LI Akademiker med skrivbordsjobb önskar att han blivit mekaniker eller något, vill veta om någon annan bytt bana under liknande förutsättningar.
Jag har en femårig universitetsexamen (ej teknisk eller naturvetenskaplig), bra lön, schyssta arbetsvillkor. Jobbet är c:a 70% skrivbordsjobb och resten (till största delen meningslösa) möten och kundkontakter. Jag har jobbat c:a 1,5 år efter examen.
Det här börjar redan ta knäcken på mig. Hela dagar framför datorn, arbetsuppgifter utan tydligt avslut som jag aldrig ser resultat av. Det verkar helt enkelt inte göra någon skillnad, och ena dagen är försvinnande lik den andra. Vissa fredagar vid arbetsdagens slut har jag fått deja vu-liknande upplevelser där det känns som att jag redan upplevt något tidigare... och ett ögonblick senare insett att det är för att förra veckan var helt identisk. Byta jobb är tyvärr heller ingen lyckad lösning då nästan alla jobb inom det jag är utbildad till är i stort sett identiska.
De få gångerna jag arbetat med något som jag mått bra med är när jag "på fritiden" haft uppgifter med antingen snickrande eller enklare reparationer av maskinebilar. Det vill säga konkreta, avgränsade uppgifter med tydliga resultat som ändå kräver lite tankearbete. Helt på amatörnivå bör tilläggas.
Härom dagen behövde jag lämna in bilen på en verkstad. Doften av olja och metall kändes som hemma, och mekanikerns fokuserade blick när han sökte igenom maskinen påminde mig om hur det kändes att ha en arbetsuppgift man var engagerad i... skit också. Det påminde mig om hur jag vantrivs med vad jag gjort av mitt liv. Borde inte lyssnat på den där SYOns skit, borde inte lyssnat på mina föräldrar. Det svenska gymnasiesystemet är absurt på det sättet; som 14-15-årig skitunge på högstadiet ska man ha ett hum om hur man vill att resten av ens liv ska se ut, och göra ett gymnasieval som kraftigt begränsar valmöjligheterna sedan.
Nån som har erfarenhet av att byta till något praktiskt? Annan utbildning är nästan inte att tänka på; alla jag hittat kräver antingen att man 1) inte har annan utbildning eller 2) gått fordon, el eller bygg på gymnasiet. Jag gick samhäll, so fuck me.
UPPDATERING: Efter att ha läst i tråden inser jag:
submitted by protosapiens to sweden [link] [comments]


2015.09.08 23:26 forklift_thunder Arbetsgivare skevar sig - är detta normalt?

Hej!
Jag är anställd av ett bemanningsföretag. Mitt kontrakt har inte löpt ut än men min anställning på den arbetsplats jag varit på har tagit slut, så jag går just nu på garantilön tills dess att de hittar ett nytt jobb åt mig eller tills dess att mitt kontrakt löper ut. Nu vill min arbetsgivare att jag ska börja söka ett nytt jobb och kräver att jag kommer in till kontoret (som jag endast kan ta mig till via buss) tidigt varje morgon för att bevisa att jag jobbar på mitt CV och söker jobb.
Jag har berättat att jag planerar på att plugga till våren men det gjorde ingen skillnad, tyckte de.
Är detta reko? Är det så här det går till?
Jag förstår ju varför, min arbetsgivare vill ha bort mig så fort som möjligt så att de slipper sitta och betala garantilön då jag inte gör något - men det känns ändå väldigt underligt att det har blivit något i stil med AF. Försöker de få mig att säga upp mig?
Jag är ju i en knepig situation då jag inser att jag inte har någon som helst tvång att söka jobb och kan helt enkelt vägra, men då så kommer jag ju inte kunna använda chefen som referens i framtiden.
Dessutom, har jag någon rätt till rese-ersättning? Måste bussa varje veckodag och på en månad så blir ju det några hundra, iallafall. Inte kul att lägga ut det själv bara för att min chef vill att jag ska bullshitta om vilka jobb jag sökt.
EDIT: Kom precis hem från morgonmötet med chefen! Efter att vi diskuterat situationen så höll han med om att det var lite överdrivet fånigt att vara tvungen att infinna sig på kontoret varje morgon för något sådant. Blir istället möten varje vecka och dagliga email, vilket passar mig mycket bättre. Visar sig att det var en bättre idé att vända sig direkt till chefen och helt enkelt tala om det!
Väldigt tråkigt med den aggressiva tonen, också.
Vill jag ligga på soffan och plocka lön? Nej, jag är engagerad i det lokala föreningslivet och har tagit på mig mer ansvar under hösten då min arbetsgivare förklarade situationen på det sättet att jag skulle vara på "standby" tills dess att de hittade ett nytt uppdrag åt mig - ytterst osannolikt var vi båda eniga om. Varför är grundantagandet att jag vill ligga hemma på soffan? Jag har inte ens en soffa.
Sedan så räknade jag på busskostnaderna och kom fram till att det skulle bli runt 120 kronor om dagen (20 kronor för stadsbussen in till stationen och sedan byta till en annat bussföretag för 50 kronor. Dock kan jag inte använda den biljetten igen på hemvägen utan måste köpa en ny, så det är 50 kronor till. Kan använda den ursprungliga stadsbussbiljetten hem igen, dock.) vilket således blir 2400 kronor om månaden om jag gör det fem dagar i veckan. Ingen höjdare med en lön på runt 10k. Detta höll ju självfallet chefen med om.
Men slutet gott, allting gott.
submitted by forklift_thunder to sweden [link] [comments]


2014.11.26 01:37 Grovda Mötte grannarna i tvättstugan, pinsam situation när jag tar i deras kläder

Bor i lägenhet där tvättstugan funkar så att man tvättar sina kläder samtidigt som föregående tvättgäst torkar sina kläder. Vanligtvis brukar möten med grannar undvikas.
Men i detta fall så satte jag på en snabbtvätt för jag hade bråttom. När jag kom tillbaka för att torka så hade grannen kvar tvätt i torktumlaren och torkskåpet, dock klart. Jag tänkte om de hade glömt sin tvätttid eller om de skulle komma snart. Väntade i 5 minuter innan jag bestämde mig för att ta ut deras torra tvätt och stoppa in min egen.
Kastade ut det snabbt på bordet brevid men precis innan det var tömt öppnas dörren och ett par stiger in och kollar på mig förbryllat när jag plockar ut några av deras underkläder. Får panik och svarar kort på några frågor, "kom vi lite sent kanske?", "var det torrt?". Jag kastar in min tvätt i torktumlaren och springer ut. Funderar sedan när jag går tillbaka om jag tryckte på "on" knappen på torktumlaren. Gissar att jag inte gjort det, men jag tänkter då inte gå tillbaka och möta de igen. Tänker att de kanske tryckte igång den åt mig.
När jag kommer tillbaka (vid slutet av tvätttiden) ligger ett lass med blöt tvätt i torktumlaren. De tryckte inte igång den. Svensk hämnd kanske?
submitted by Grovda to swedishproblems [link] [comments]


2014.10.12 20:32 zage50 Rätt till "stödlärare"?

Min pojk är 8år och går nu i tvåan. Vi har haft flera möten på skolan med hans lärare om hans uppförande i skolan. Han är väldigt stökig blir lätt arg då han inte får som han vill, och ibland så börjar han rentutav att provocera dom andra barnen, tex förstör deras byggrn om det inte blev på hans vis. Här hemma upplever jag inga sådna problem annat än hans humör svängningar och jag undrar om det finns för barn som han chans att få "stödlärare" eller vad det nu kallas. Hur ska jag gå vägen för att få bukt med detta?
submitted by zage50 to sweden [link] [comments]


Här attackerar björnen jägarna Spelar tiden för mötet någon roll? Smarta möten med AI Husby-Ärlinghundra kyrka är en östtornskyrka, lite ovanligt. Veckans vlogg #13  Veckan efter kaosliv Zoom - lägga till fler dagar för ett återkommande möte Google Meet Starta möte Trygga Möten - YouTube 5 tips for bättre digitala möten

Svenska Möten går mot försäljningsrekord. - Svenska Möten

  1. Här attackerar björnen jägarna
  2. Spelar tiden för mötet någon roll?
  3. Smarta möten med AI
  4. Husby-Ärlinghundra kyrka är en östtornskyrka, lite ovanligt.
  5. Veckans vlogg #13 Veckan efter kaosliv
  6. Zoom - lägga till fler dagar för ett återkommande möte
  7. Google Meet Starta möte
  8. Trygga Möten - YouTube
  9. 5 tips for bättre digitala möten
  10. Trygga Möten - Barns rätt

Återkommande möten går bara att ställa in för 50 dagar åt gången. Så här går det att lägga till nya dagar och behålla samma möteslänk. Om jag förstått rätt i vad jag läst ska det ... Trygga Möten handlar om att övergrepp, kränkningar och mobbning inte ska finnas. ... Trygga Möten är en verksamhet hos Scouterna som går ut på att förebygga övergrepp, mobbning och ... Sådana möten som du går på på jobbet, och möten mellan människor. Vi är ett litet och marknadsledande företag som främst hjälper organisationer att förbättra sina interna möten ... Vi åker på den anrika vägen förbi Husby-Ärlinghundra kyrka. Smalt och krokigt men fint. Vid möten går det sakta men mötesplatser finns. Kyrkan är ganska kort, som synes. I denna video går vi igenom de 5 allra bästa tipsen för att lyckas med digitala möten. Videon är också ett exempel på en av de marknadsföringsinsatser vi kan göra för din organisation ... Dom två jägarvännerna har gått ut i skogen för att göra iordning ett jakttorn inför älgjakten - när dom överraskas av att en björn finns i närheten. I veckans vlogg packar vi ihop kostymförrådet. Jag har lite möten och annat inplanerat. Går även på event för första gången på väldigt länge och myser hemma hos Sarah. Hoppas att ni ... I den här videon lär du dig starta möten i Google Meet, dela mötesrummet med deltagare samt visa din skärm i mötesrummet. Förutsättningar: * Du behöver en dator med internetuppkoppling ... Ciscos videotjänster blir alltmer molnbaserade. Med AI på plats, för att känna igen dig när du går in i mötesrummet, och goda möjligheter till integrering, finns det stora vinster att ... Trygga Möten är en verksamhet hos Scouterna som går ut på att förebygga övergrepp, mobbning och kränkningar - överallt! http://tryggamoten.scout.se/